Nu har det hänt igen

Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen.
Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen.
Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen. Nu har det hänt igen.
Varför gick jag på bluffen?

Nu har det hänt igen

Nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen nu har det hänt igen
Dags att stänga dörren.

Sköna samtal i sommarnatten

-Sök hjälp för du är sjuk i huvudet. Hör av dig när du är frisk.
-Skaffa dig en tjej som behöver dig, för jag gör det inte.
-Vad hände?
-Jag la på.
-Jaha den gamla dealen.
*Klick*

"Jag ringde bara för att säga att du är helt sjuk i huvudet."
"Jag ringde bara för att säga att du är helt sjuk i huvudet."
"Jag ringde bara för att säga att du är helt sjuk i huvudet."
"Snälla svara...."
"Snälla söta du svara mig...."

-Ja?
-Varför svarade du inte?
-Du talade ju in meddelanden om att du bara ville säga att jag var dum i huvudet.
Varför skulle jag vilja prata om det? Sen bad du mig svara så nu gjorde jag det. Vad ville du?
-Varför svarade du inte? Stängde du av din telefon?
-Vad spelar det för roll?
-Nähä då ska jag inte berätta något för dig i fortsättningen.
-Det finns inget att berätta. Jag bara lät bli att svara.
-Men jag kom ju direkt till telefonsvararen.
-Nej. Jag hörde ju signalerna.
-Eh. Jo!
-Var det bara det? Kan vi inte göra så att vi hörs imorgon innan det här blir värrre?
-Jag tror inte att det blir värre.
-Det är jag rädd för i alla fall.
-Vi hörs imorgon så blir allt bra.
-Det tror jag inte men det kanske blir ett lugnare samtal.
-Lugnare? Tycker du att det här är hetsigt eller?
-Ja.
-Ja just det hjärtat. Det faller bomber omkring oss nu. Oj vad läskigt samtal. Du är galen. Sjuk i huvudet.
-Fint. Håll dig borta från mig.
-Bara så du vet det till nästa kille.
-Oroa dig inte. Jag klarar mig.
-Varför svara du inte?
-Jag är trött, ledsen och ska upp och jobba. Jag skulle verkligen vilja att vi pratar imorgon istället.
-Ok. Hejdå.
*Klick.*

-Jag åker bara med Taxi Stockholm.
-Varför?
-För att jag säger det. Du kan ju åka hem med vem du vill.

Så jag gjorde det.


4:30
-Hej älskling!
-Hej vännen! Var är du?
Tyst
-Hej?
-Hej.
-Vad händer?
Tyst.
-Var är du?
-I Madrid.
-Jag vet det. Vad är det som händer?
-Jag är här i Madrid.
-Jag vet det. Vad händer? Är du ensam?
-Nej. Jag är med Björn och Björn och Björn och Alex.
-Jaha ok. Vad konstig du låter.
-Jaså? Är du orolig? Jag sa ju att jag ringer när jag kommer tillbaka.
-Du sa också att det inte skulle bli sent. Att de andra skulle åka vid fyra. Är du ensam nu?
-Nja typ. Men om du är orolig så kan du ju alltid ringa till Peter.
-Jag ville bara höra att du är ok. Vi kan prata imorgon.
-Förlåt. Jag älskar dig. Jag har varit ute och druckit jättemånga öl.
-Jag hör det. Ville bara höra att du är ok.
-Jag är jättejätte ok.
-Vi pratar imorgon. Jag ska upp om ett par timmar.
-Vad är det som piper?
-Det är mitt badrum.
-Det piper som fan.
-Jaha. Men har du trevligt?
-Jag har jättetrevligt.
-Men fortsätt med det så pratar vi imorgon. Jag behöver sova vidare nu.
-Vilka killar är det som du har där?
-Vad fan är det för en fråga?
-Ja men bara så jag vet. Vem är det som är där?
-En hel del faktiskt.
-Jaja. Men då vet jag.
-Men, vad fan.
-Ja men så fort man vänder ryggen till så åker du ju på kärlekskryssning med grabbar.
-Vi pratar inte mer nu.
-Jag älskar dig.
-Och jag älskar dig. Men jag vill inte prata mer nu.
-Varför inte?
-För att du är för full.
-Det skulle vara toppen om du blev lite sur nu. Är du arg?
-Ja lite.
-Varför då?
-För att jag tycker att du är otrevlig och respektlös men jag vill att vi pratar imorgon.
-Nämen oj då. Blev du lite sur?
-Men du...
-Sluta jiddra för fan.
-Sluta jiddra själv.
-Jag har inte gjort nånting. Jag sitter här på en jävla gatsten i Madrid.
-Jag kommer snart att lägga på. Jag har försökt avsluta flera gånger. Gå tillbaka och ha trevligt istället.
-Nämen. Ring Peter då.
-Drar du det här längre så kommer jag aldrig mer att vilja prata med dig när du är full.
-Nämen jaha! Ja ja! Då vet jag. För att du har en kille där?
-Nu vill du bara bråka.
-Jaha, du vill ALDRIG mer prata med mig när jag är full? Då så. Vi hörs en annan dag.
*Klick*

Det ringer igen.
-Ja?
-Ja.
...
-Jag ville bara säga godnatt. Hejdå.
*Klick*

Det ringer igen.
-Ja?
-Jag vill bara säga att jag älskar dig.
-Och jag älskar dig. Ta det lugnt nu. Ring mig imorgon.
-Varför kan vi inte prata nu?
-För att jag tycker att du är för full.
-Men du är ju också full!
-Nej det är jag inte.
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig också. Var är du?
-I madrid.
-Är du inomhus eller utomhus?
-Utomhus.
-Var är de andra?
-Jag har tappat bort dem.
-Hittar du till hotellet?
-Jag tror det. Jag tror det.
-Vet du vad det heter?
-Nja. Men jag har en biljett i fickan.
-Ok bra. Vi hörs imorgon då.
-Du?
-Ja?
-Du har en kille där va?
-Nej.
-Jag vill bara veta.
-Det vet du utan att fråga.
-Nej det gör jag inte!
-Jo.
-Jag vill bara ha ett nej så kommer jag snart att sluta fråga.
-Vi pratar om det imorgon. Godnatt nu.
-Jag älskar dig.
-Och jag dig. Ta hand om dig nu.
-Du också!
-Kram. Hej.
-Hej.

Märkte såna här tendenser för ett tag sen. Att han blir provocerande när han dricker. Nästan elak. Det är inte ok.


-Hej älskling.
-Hej.
-Jag såg att du hade ringt.
-Varför stängde du av telefonen?
-Det gjorde jag inte. jag var på toaletten.
-Ok.
-Får jag berätta en sak utan att du blir arg?
-Ja.
-Jag har blivit av med mitt visakort. Jag vill ha ett nytt.
-Hur då blivit av med?
-I en bankomat.
-Klarar du dig?
-Ja.
-Har du spärrat?
-Nej. Jag har inga nummer.
-Vänta, jag kollar och smsar.

-Hej igen.
-Hej.
-Jag har blivit av med mitt visakort.
-Ja. Hur gick det?
-Det var bara det. Jag har blivit av med mitt visakort. Hej då.
-Va? Hur gick det?
-De fattade inte att jag ville ha ett nytt på en gång. Visa. De är ju stora.
-Ja.
-Ja men hej då.
-Va? Vad betyder det? Vill du lägga på?
-Nej jag vill inte lägga på.
-Varför säger du hej då hela tiden då? Jag skulle verkligen uppskatta om jag fick sova lite nu, jag behöver det. Klockan ringer om en halvtimme och jag ska jobba en lång dag.
-hej då.
*klick*

-Hej igen.
-Tack för allt
-Är du sarkastisk nu?
-Det vet man inte.
*klick. *

-Hej igen.
-Ja?
-Jag vill bara önska dig en riktigt god natt. Igen.
-Klockan är ju halv sju på morgonen. Du har hållt mig vaken i två timmar. Jag har inte gjort dig nåt och du har kastat skit på mig.
-Två timmar? Det är slut med det nu!
*klick*

-Hej igen.
-Hej.
-Jag vill bara säga att jag är ledsen.
-Var inte det. det ordnar sig.
-Javisst folk blir ju av med sina kort hela tiden.
-Ja faktiskt. Det är inte hela världen, ring om det skiter sig, som vi sa till charlie.
-Charlie ja. Henne vill jag verkligen prata om, önskar att hon var här.
-Va?
-Jag vill verkligen prata om henne.
-Ta det lugnt. Kan vi inte bara avsluta nu i lugn och ro?
-Jo. Hej då.
*klick*

-Hej igen.
-Hej
-Det var inget.
-Kan vi inte ta det lugnt och sova lite?
-Jag är så glad att vi lyssnar på varann när den andra säger sluta drick och sov.
-Mmm.
-Vi gör verkligen det.
-Det har hänt mig en gång. Jag vill att vi pratar imorgon.
-Ok. hej då!
-Men vad? På riktigt? Jag tänker lägga på nu. Är det ok?
-Ja det är så ok så. Absolut.
-Ok. Hej då.

Ringer igen, ingen där.
Jag ringer upp.

-Ringde du? Var det något?
-Nej jag ångrade mig.
-Vad var det då?
-Inget. Gonatt.
-Gonatt hej då.
-Ska jag behöva ringa tre gånger?
-Vad var det då?
-Äh det var ingenting.

klick.
-Hej igen. Jag ville bara säga att jag är arg och att det inte var nånting.
-Ok.
-Hej då!
*klick*

-Vem är du?
-Vad vill du?
-Jag vill ha ditt stöd.
-Jag vill inte prata nu. Du har ju ringt 30 gånger.

-Hej.
-Hej.
-Sover du?
-Nej.
-Inte jag heller. Jag ville säga att jag är det största jävla idioten. Sov nu.
-Nej jag har gått upp.
-Nej sov i tretti sekunder, hej då.
-Vad ville du?
-Jag vill prata.
-Men ska vi inte göra det när du har sovit? På riktigt?
-Jag vill prata nu.
-Men jag hinner inte nu.
-Ok hej då.
*klick. *

sms: Tack så jävla mycket för ditt stöd!

-Hej igen.
-Hej.
-Sover du?
-Nej.
-Jag ville bara...
-Ja? Vad ville du?
-Jag ville ingenting
-Varför ringde du då?
-Fan!
*klick*

sms: "Vad ville du då?"

-Hej igen.
-Hej. Kan vi prata senare?
-Ja det gör vi! Det blir mysigt! Allt blir bra.
-Vi behöver inte prata om det, men vad vi än vill säga till varann så kanske vi kan göra det senare?
-Ja vad mysigt. Vi hörs om en vecka!
-Aha.
-Hej då!
-Va?
-Ja. Det blir så bra allting då.
-Det tror jag inte. Men vi kan prata sen.
-Ok. Vi hörs om en vecka eller nåt. Allt är som vanligt. Hej då!
-Klick

Ringer igen, lägger på.

Nu har det hänt igen

En tråkig historia men inget nytt.

Telefonen ringer när jag är hemma hos min mamma. Det är min största bror. Vi pratar ett tag och planerar inför vår resa tillsammans med min pappa. När jag lagt på säger hon:

-Du sa inte att du var här.
-Gjorde jag inte? Nej. Han frågade väl inte.
-Men hur var det med dem då?
-Bra tror jag.
-Vadå är det hemligt?
-Nej nu förstår jag inte? Jag vet inte.
-Men jag tycker det är dålig stil av honom att inte ringa mig. Jag har inte hört något sedan i julas. (I julas ringde min mamma till mig i Sydney för att tala om att hon minsann inte tänkte fira jul eftersom alla svikit henne och inte talat om att vi planerat en resa tillsammans med pappa. Dessutom hade ingen erbjudit sig att hämta upp henne. Jag sa att det klart hon ska fira jul annars kommer hon att ångra sig. Jag förstår att hon är besviken på att ingen talat om för henne men det är väl just för att det är så infekterat som ingen vill ta upp det. Ring nu och fråga om de hämtar dig, det klart att de gör det. Du vet att du vill. Hon gjorde som jag sa och hade en mycket trevlig jul, visade det sig)
-Ja men det är väl bara att ringa honom om du vill prata med honom. Så brukar jag göra. Han ringde nu för att jag smsade hans fru i förrgår.
-Nehe. Jag tänker inte ringa. Jag tycker faktiskt att han kan ringa mig.
-Han har varit utomlands vet jag.
-Ja jag vet i alla fall ingenting, för mig berättar han inte nåt för.
-Men ring honom då.
-Nej. Det tänker jag inte.
-Nehe.
-Det förstår du väl att jag blir ledsen när ni alla ska åka bort utan att säga nåt?
-Jo, men så är det ju inte.
-Men du kunde sagt att du var här tycker jag.
-Men... Lyssnade du?
-Nej, det vet du att jag inte gör, men jag hörde vissa saker.
-Det är väl en sak att höra småsaker, men om du hörde vad jag INTE sa så måste du ju ha lyssnat på allt.
-Nu är du sådär otrevlig som du brukar vara. Usch.
-Varför säger du så? Det är väl onödigt att dra i alla växlar så där?
-Nej så där äcklig som du är.
-Men jag har ju inte sagt nåt. Jag försöker ju bara stoppa det här innan det drar iväg.
-Nej. Du är hemsk. Dessutom har du sagt till din bror att jag sagt att jag inte vill att du träffar din pappa.
-Har jag?
-Ja. Det har jag aldrig sagt.
-Nehe. Jag vet inte. Du kanske sa det precis när ni bröt för tio år sen. Att du ville att jag också skulle bryta.
-Nej. Allt jag har sagt är att jag inte tycker om honom. (Det är inte sant. En gång sa hon att hon ville att jag skulle veta att min pappa inte älskar mig)
-Men mamma. Du måste ju förstå att sånt kan du inte prata med oss om. Det är ju min pappa och du är min mamma. Du kan inte jämföra de relationerna så.
-Och vet du vad!? Nu ska du få höra!
-Jag vill inte höra.
-Jo, nu ska du lyssna. Det här är viktigt för dig att veta.
-Nej tack.
-Sluta håll för öronen sådär. Det gjorde du när du var liten. Det värsta av allt, vet du vad det är!? Det är barnbarnen. De kommer till mig och berättar att de inte har kontakt med sin riktiga morfar för att han var så elak mot mormor. (De är också skilda)
-Men mamma, det är väl upp till dem hur de pratar med sina barn?
-Men det var som en kniv i bröstet förtår du väl!? JAG då? Varför har de kontakt med sin farfar när han varit så elak mot mig?
-Men deras mormor och morfar skilde sig ju innan de föddes, det var väl deras sätt att berätta bara. Du kan inte mena allvar nu? Det är ju deras farfar.
-Fy fan vad du är elak.
-Jag har väl inte gjort något?
-Jo. Du bara kommer hit för att fika. Aldrig frågar du mig om jag behöver nåt eller om du kan hjälpa till.
-Vad snackar du om? Ta det lugnt. Får jag inte vilja komma till min mamma utan att ha en ursäkt?
-Nej, nu är det precis som det var när vi var i Turkiet.
-För tre år sedan? Vad snackar du om nu egentligen?
-Ja. När du sa att jag förstört ditt liv.
-Men snälla du, vad har det med det här att göra? Då bråkade vi ju!
-Ja men gå då om jag förstör ditt liv.
-Jag ska gå. Men men all respekt mamma, jag tror att du brusar upp nu för att du är instabil inför att vi alla ska resa bort med pappa.
-Nej. Jag har fått nog.
-Ok. Jag går nu för jag tänker inte ta det här från någon. När du lugnat ner dig kan du ju tänka över det där med att jag aldrig hjälper till. Jag tror att du kommer att ångra dig i mycket av det du sagt nu, men vi kommer inte att höras på ett bra tag. Hej då.
-Bra. Åk och ta hanom din pappa. Fråga om han behöver hjälp med att bära något.
-Ja ja. Jag ska bry mig om honom för han är min pappa precis som jag bryr mig om dig när du är min mamma. Men just nu är du ju sjuk.

(Det där med att jag ska komma och hjälpa bära saker är ett intressant återkommande ämne. Hon vill gärna be mig bära saker. Speciellt "karlgöra" som hon inte vill störa mina bröder med.)

En växande panik bubblade upp i mig under samtalets gång. En panik som sa till mig att sticka. "Spring och vänd aldrig om". Lite arg kanske, lite ledsen. Men den dominerande känslan var skuld. Jag kände mig skyldig för att jag ville lämna henne där. Den skuldkänslan är min väckarklocka. Den säger mig att det är dags att dra. Jag kan aldrig låta mig vänjas vid att följa mina skuldkänslor. Aldrig mer. Jag har prövat att stanna. Jag har prövat att dra, men då har skuldkänslorna blivit för stora och de har tvingat mig att straffa mig själv på annat sätt. (Inte genom att sätta mig och skära mig i armarna. Jag är mer sofistikerad än så)

Jag skrev ett sms till min mamma som jag tänkte hon kunde spara:
"Jag är ledsen att det blev som det blev. Det känns onödigt att det ska behöva gå sådär långt. Men jag tycker att den relationen vi har nu är ohälsosam och jag varken kan eller vill vara en del av allt tjafs. Det river i mitt hjärta och till slut går jag sönder. Jag vet inte om du förstår men det gör detsamma. Jag vill bara ha det sagt. Du behöver inte svara och jag vill inte hamna i snack om detaljer. Jag kan bara följa mitt hjärta. Ta hand om dig. Kram"

Min mamma:
"Precis vad jag känner så jag vill inte vara med någon av er. Lämna mig ifred bara. Det är dags för mig att ha lugn och ro nu."

Jag till mamma:
"I all välmening: ta det lugnt. Jag vet att du inte menar illa och jag vet att du inte vill bli lämnad. Jag finns här. Ta hand om dig."

I vanlig ordning svarar hon inte för att göra oss oroliga och undra om hon tagit sitt liv.

Jag skrev ett sms till min yngsta storebror, som jag tycker mycket om:
"Jag och mamma har grälat. Hon är upprörd över att vi ska åka osv men jag klarar inte av henne just nu. Vill bara att ni ska veta det så att ni ät förberedda. Det är inget nytt och jag kan berätta mer sen. Kram kram."

Bror:
"Ok. Tråkigt att höra. Ring om du vill prata."

Jag:
"Äh, det är ingen fara. Jag vill bara förvarna er. Jag håller mig borta för jag pallar inte mer skit."

Bror:
"Bra. Det ska du inte behöva ta."

Jag:
"Jag har inte gjort henne något men hon är besviken ändå. Besviken på att jag inte förstår varför hon hatar min pappa. Besviken på att jag inte fått brorsan att ringa henne. Besviken på att de låter barnen träffa sin farfar men inte sin morfar. Besviken på att jag ville komma bara för att hälsa på. Beviken över att jag inte är en trevlig person. Jag sa till henne att ta det lugnt och jag vet att hon tycker det är jobbigt. Men det hjälpte inte så jag åkte därifrån. Nu har jag sagt till henne att jag tycker att vi ska vara ifrån varann. Nu vill hon inte ha något med nån av oss att göra och tycker att det är på tiden att hon lämnas ifred. Jag orkar inte analysera det här mer. Jag går sönder. Men nu vet du i alla fall ungefär hur läget är- Vi hörs imorgon. Kram"

Bror:
"Det är inte din uppgift att göra hennes jobb"

Jag:
"Tack. Som sagt, det är inget nytt. Det enda jag känner nu är dåligt samvete och jag hatar det. Det är ju så fel."

Bror:
"Det är skuld som hon jobbar med och det är så fel. Du har inte gjort nåt fel."

Sen ringde han så klart men jag orkar inte svara.
Telefonsvararen:
"Tjena du orkar säkert inte prata men jag tänkte att jag ringer ändå. Du, du får räkna baklänges från tio när du känner att det är som jobbigast så får du lite perspektiv på grejerna. Slå en signal när du känner dig piggare. Och som sagt, jag har känt samma sak och det är fel. (Suck) Och vi trivs så bra med dig. Ja. Vi hörs. Hej."

Jag måste ringa honom nu.

-Hej det är jag. Har du lagt dig?
-Ja men det är ingen fara.
-Jag ville bara ringa tillbaka och såga att det är ok. Det var inte meningen att dra in dig.
-Äh. Jag är mest orolig för dig. Hon är som hon är och vi får alla känna av det.
-Jag ville bara förvarna er, för jag tror hon kommer att vara avig mot alla nu.
-Ja, men så är det ju hela tiden. Hipp som happ. Det är inte ditt fel.
-Ok. Tack. Vi pratar imorgon. Kram och hej.
-Ok. Hej. Ta det lugnt.

Jag visste redan när jag klev in genom dörren till min mamma att det skulle bli en sån här utveckling. Jag har lärt mig att känna på mig sånt. JAG VILL INTE HA LÄRT MIG DET! Jag vill inte lära mig att känna skuld. Jag vill inte lära mig nåt av det här. Jag vill inte formas efter det. Nu är det försent. Jag fungerar efter de här reglerna nu. Jag har lärt mig att nån som älskar mig kan hata mig för att jag påminner om någon annan.

Nu har det hänt igen

Öppnade en bakdörr och ett fönster och nu står jag mitt i korsdraget och känner mig låg.
Hur stänger man? Jag hittar inte dörren eftersom det blåser från alla håll.

Jag önskar så att koden till allt gott och koden till allt ont inte började på samma siffror.

Nu har det hänt igen.

Nu har det hänt igen

men det kanske är det som är kärlek? Nu har det i alla fall hänt igen.

Nu har det hänt igen

Nu har jag gjort något så hemskt att jag inte ens kan formulera det. Jag är verkligen en hemsk människa. Jag trodde att det var mest på kul, men så är det alltså inte. Fan vad sexigt.

Nu har det hänt igen

Jag minns hur det känns att vara kär. Kollade på bilderna och skrattade så jag fes.

Det gör inget att det var flera år sen, jag minns hur det ska kännas. Jag hade bara glömt det ett tag. Den dörren är stängd nu men jag vet att det finns inom mig att känna så igen. Undrar hur han kommer att se ut. Jag är sjukt nyfiken.

Angående att bryta mönster

Jag gör precis tvärtom nu. Därför ser vi inga inlägg med innehållet
"Nu har det hänt igen", eftersom inget har hänt.

Kärlek som inte hittar hem, inte når fram.
Jag känner mig tom, men det kanske är så det ska kännas?

Nu har det hänt igen

Nu. Nu. Nu. Nu igen. Och nu. Hela tiden förstör han mig. Kan man kalla det för missbruk? Jag känner mig missbrukad.

Nu har det hänt igen

Men jag kan hantera det. Jag håller på att hantera det just i detta nu.
Vi gråter inte längre över Jennifers tår utan tar saken i egna händer.

Jag gör som jag brukar fast döljer det för mig själv.

Nu har det hänt igen

Jag tänkte döpa inlägget till Yin, Yang, the whole fuckig shit, men det hade inte spelat nån roll. Händer det så händer det. Jag tror att jag är förföljd av min egen personlighet.

Det blir alltid som jag tänkt mig

och det var mycket länge sedan jag blev förvånad. Allra minst när jag fick det här:

"Mår du bra? Bytt nummer?"

Nu har det hänt igen.

Jesus Suffering Fuck

Nu har det hänt igen. Sakta sakta kommer han tillbaka som han alltid gör.


Ämne: Tokfitta...

...ville bara ha din uppmärksamhet. Hoppas att du mår bra. Jag drömde att du dog. Gör inte det.

Kram

Gravid igen

Vad kan det betyda egentligen? Nej. förresten, jag orkar inte dra i den växlen. Vad det betyder när man drömmer är en helt egen "vetenskap".
Jag har nog med att försöka hålla reda på vad som är dröm och vad som är verklighet. Inatt var jag gravid igen. Jag minns inget mer, vilket är ovanligt.

Jo! Nu kom det tillbaka! Fan jag måste skriva snabbt innan det försvinner.

Jag är på gångbron över tåget. Solen skiner. Det står en övergiven barnvagn mitt i gångbanan. En liten söt pojke ligger där och solen irriterar hans ögon. Jag stannar till och säger "hej" som man gör när man pratar med bebisar. Han kanske är åtta månader eller nåt. Jag fixar till suffletten så att han slipper solen. Står kvar ett tag och ser mig omkring. Försöker lista ut varför han står ensam. Ingen mamma eller pappa syns till. Jag vill inte bara lämna honom, tänker att nåt kan ju ha hänt. Så jag står kvar ett bra tag för att vänta in en eventuell mamma. Efter ca en halvtimme ser jag att det kommer rök från spåret och jag börjar misstänka att det brinner där nere. Jag tar barnvagnen och vill rulla undan den och ställa mig på ett säkert ställe. Det kommer ju förmodligen komma en ström av människor från det brinnande tåget/spåret. Ställer mig åt sidan så att jag fortfarande syns från det ställe där jag först hittade barnvagnen. Tänker på den stackars mamman som skyndar sig tillbaka till sitt barn och så är han borta! Men hon kommer inte. Jag ger upp och går långsamt hem. Pojken är väldigt söt. Jag undrar hur man gör om man hittar ett barn. Skriver man en lapp? Nej. Så klart att man ringer polisen på en gång. Men hämtar de honom då? Eller väntar de tills de hittat en matchande efterlysning? Det klart att de hämtar honom så att han blir ordentligt omhändertagen. Jag ska ringa så snart jag kommit hem.

Jag är på tolfte våningen i ett hotell i en stad som Bangkok. Jag lägger upp charkuterier på ett uppläggningsfat. Det är skitjobbigt. En liten pojke i åttaårsåldern iaktar oss hela tiden från en gräsmatta. Kastar sin fotboll rakt över oss. Och smeter med sin hand i mitt fat. Alla blir arga. Av någon anledning kostade det här oss alla pengar till följd av ett vad.

Jag måste skynda mig hem. Bilresan till flygplatsen tar minst tre timmar och när vi kommer dit måste vi ju byta om. En av tjejerna hittar inte sin plattång och blir besviken när hon får en annan i ersättning av hotellpersonalen. Jag letar efter hissen för jag orkar inte gå alla hundra trapporna ner, bärandes på ett charkfat.

Jag vadar i vattnet på stranden. Stressad som fan. Min mamma kör bilen alldeles för fort och jag är nervös. Hemsk trafik.

Jag vaknar svettig men vill inte gå upp. Vill drömma mig lugn först. Det går inte. Jag är uppe och nu börjar dagen.

Nu har det hänt igen

Jag fick ett dåligt pirr.
Allt kan gå åt helvete.

Nu har det hänt igen

och de älskade varandra i alla sina dagar. Tills dagarna blev kortare och nätterna svartare.

Jag som precis lärt mig att ducka utan att behöva huka.

Life's a big bowl of cherries

När jag slog på datorn just nu, tänkte jag skriva om just det:
Hur sjukt värdelöst det är med uselt sex. Det har hänt mig en gång, men jag räknar det inte ens som sex.

Det är som om ingenting har hänt.


Jag säger det igen: Jag vill redan innan vara övertygad om att det kommer att bli helfestligt, annars får det vara.