1.1 Angående hur lyxproblem är det som verkigen räknas

Larverna är tillbaka så jag är försiktig. Det blev som ett märke som efter brännässlor men Aloe Veran gjorde verkligen susen. Idag ska det bli varmt med storm.

Igår pratade jag med Maräng. Det var härligt. Jag saknar henne. Jag hade nästan glömt hur viktigt det är att prata om sånt som jag tagit för givet förut. Förutom kärlekar, jobb och skvaller, så pratade vi om skönhetsprodukter som är trendiga i Sverige respektive här. Det var kul. Töntigt, men det kändes som att det tog ner mig på jorden lite. Det gick upp för mig att jag inte har samma koll här som jag haft hemma, eftersom jag inte ens tänkt på det. Det har bara varit naturligt att veta. Som med melodifestivalen. Det är inget jag följer eller medvetet kollar upp. Det är bara sånt man vetat och sen utbytt kommentarer om. Gemensamma, självklara åsikter, som man tagit förgivet och som ger en trygghet och en sammanhållning på ett så lätt och töntigt sätt. En snabb kommentar, sen snackar man om nåt viktigare. Men de små snabba kommentarerna stärker bandet mellan oss innan vi går vidare.

Jag har inte det här.
Det är skillnaden.

Jag bygger fortfarande de banden, fast nu med humor. En liten glimt i ögat och sen kan man öppna sig lite mer. Om man inte gör det, så blir allt man säger så allvarligt, och i längden nästan lite obehagligt. Tänk om man visste att allt man säger togs på allvar. Då skulle man ju vara tyst innan man kände alla som lyssnade. Och hur skulle man då lära känna varann?
Om man inte hade skvaller om tv-program man inte bryr sig om, om chefer som irriterade en lite, om städprodukter, böcker, skönhetsartiklar man provat... Om man inte kunde slänga ur sig ett uttryck från en film och se hur det med bara några ord förklarar var man står... Då skulle ju alla konversationer vara som uppsatser, och hur skulle man lista sina referenser?

Förbannade jävla skitbloggtopp

Bloggtoppen är avstängd tills vidare för systemunderhåll p g a förmodat dataintrång.

Okända förövare har kommit över användardatabasen med användarnamn, mailadresser samt hashade lösenord, vilket betyder att om du som användare har använt samma inloggningsuppgifter för andra tjänster på nätet så riskerar dessa konton att bli kapade. Vi rekommenderar alla användare att omedelbart byta lösenord på alla konton som använder samma inloggningsuppgifter som här.

Vidare information kommer när vi har hunnit utreda och åtgärda intrånget.

Tänk om man är knäpp på riktigt

Hur vet man om man tokig?
Liksom. Hur VET man?

Om alla säger att jag är knäpp, när ska jag börja lyssna?
Han säger att han älskar mig, men att jag ibland är som förbytt. Någon som han avskyr. Om jag hpller med så måste det väl betyda att jag är knäpp? Om jag inte håller med så måste det väl betyda att jag är hemsk hela tiden, fast jag håller det inom mig?

Ofta

orkar jag inte ens påpeka att jag är lite bättre än andra. Jag låter de babbla på med sina självsäkra men felaktiga argument. När jag väntat för länge och suttit tyst, så är det liksom försent att säga att jag vet bättre och att de har fel. För de har backat upp det med hela sin person och det skulle i så fall innebära att jag dömer dem. Vilket jag naturligtvis gör men inte vill visa. Sånt snackar jag ju med Stefan om.

När tjejerna kommenterar att jag är äldre än de, tänker jag bara:
"Så fel de har. Jag är ju lika gammal som dem och lite till. Det är ju dem som saknar några år."

Men det kan jag inte säga till dem så att de förstår. Inte förrän de också är trettitvå.

Maybe we WANT to look cheap

Lätt

Nu vägde jag mig. Tydligen har jag gått ner 7 kilo. Inte konstigt att jag känner mig annorlunda. Jag är inte fet och det känns lite nytt. Igen.

Och så dog hon

och det enda jag kan tänka är hur lyckliga vi är. Vilken lycka hon var. Att hon nu inte finns betyder ingenting i sammanhanget.
Jag menar, det finns ju folk som lever hela livet utan att nånsin fått träffa henne. De är inte lika lyckligt lottade som vi.

Kan alla fula bara hålla sig borta?

Jag vill leva i en vacker värld.

Jag har hittat en förlorad skatt

Han knäckte koden alldeles själv och sa allvarligt till mig:

-Ju mer jag älskar dig, deso bättre blir du.
Om du tillåter mig, så ska jag älska dig mer och mer varje dag.

Jag är lycklig

och jag tar vara på det.
Snyggt ska snyggt ha.

Rosa bryn och leopardtröjor?

Jag är trött på fult smink här.
Även om jag frilansade så är jag så oinspirerad att sminka fult alltså. Tjockt jävla lager med foundation. De ber om MER foundation för att de kan se en fräkna. De säger "jag vill att det ska synas att jag har mycket smink" och så stinker de spraytanning hela tiden. Äckligt.
Modet här är inte fräscht alltså. Där jag jobbar är det superflott och kvinnorna jobbar inte. De bara struttar runt i klackar och fula leopardmönstrade kläder.
Astråkigt. Och så säger de till mig att jag sminkar mig själv för lite. De har samma spackel varje dag, färgar håret själva och ser ut som en Like a Virgin, Madonna video på jobbet.

Min chef bor fortfarande hos sin morsa. Kundservice existerar inte. Ingen gör mer än vad som behövs. Här får man inte vara proffsig. Jag kunde lika gärna jobba på posten i Borlänge och sukta över kändisar, det är vad de gör här.
Ögonbryn i starka färger, och rött och rosa hår är inne här. Är det det hemma också? Är det 2011 eller 1994?


Tänk dig kundservice i USA och så tänker du dig precis tvärtom = SYDNEY.

Det regnar och är kallt men snart kommer sommaren. Det blir kul. Jag bor i ett litet hus med kille och två tjejer. Vi är som en liten familj.

Skolan går jättebra. Jag får jättebra betyg och har kul. Jag känner mig stolt över att det går bra även när det är tufft.

Kan jag inte bara ta det lugnt?

Allt är ju PRECIS SOM JAG VILL HA DET.
Vad är det jag jagar? Jag borde sitta och skratta av lycka. Istället jagar jag hajar i ett svart hav.

Jag är så stressad och olycklig just nu

Jag vet inte vart jag ska vända mig eller vad jag ska ta mig till. Igår var vi ute och han undvek mig hela kvällen. Jag hade föredragit om han sagt att han hade velat gå ut utan mig. Men nu mötte han inte min blick på hela kvällen, och han rörde mig knappt. När jag pratade med honom gick han och när jag rörde honom så ryggade han. Jag vill bara gå min väg och tänka: Jaha. Jag fattar. Det har gått över men det var fint så länge det varade.

Men det var ju så fint. Det var så fint och naturligt och härligt. Kan det bara ha försvunnit eller överanalyserar jag nu? Överanalyserade jag då? Jag vill så gärna slippa tänka på det. Jag vill bara vara.

Varför gör jag så här mot mig själv?

Jag är min egen olyckas smed

Jag är ju lycklig men det är som att det inte når fram... in i mig.

Skype med mamma

-Pappa kommer och hälsar på mig i påsk.
-Jaha. Ensam?
-Ja.
-Hur är det med hans partner?
-Inte så bra. Hon har blivit diagnostiserad med Alzheimer och de har satt in bromsmedicin och håller på att undersöka.
-Ja jag hörde av din bror att hon var dålig. Men det blir ju alla hans fruar.
-Mm.
-Jag är också dålig. Och frun han hade när han träffade mig, hon åkte in på sjukhus.
-Jaha.
-Ska han bo hos dig?
-Ja... Om jag är klar med mina uppgifter så åker vi väl ner till Bermagui och hittar på nåt. Men ja.
-Usch. Var ska hon vara då?
-Hennes son och dotter ska bo med henne under tiden.
-Nä. Usch. Jag mår illa när jag pratar om den där mannen. Förlåt. Jag får så ont i magen.

Så la hon på.

Varm

Det var så vackert. Men mörkt. Jag bestämde mig för att gå den långa vägen hem. Runt hela skogen. Det betydde att jag fick vända först och gå tillbaka till festen.
Det brinner. Det är vackert. En lång blond kille får en låga över sig och lyckas släcka den. Han ler.
Men det brinner fortfarande innanför hans tröja. På ryggen. Han ber mig hjälpa honom. Jag tänker på en brandfilt. Jag vet inte hur jag ska göra. Försöker släcka med mina händer. Lägger honom ner. Glöden sprider sig. Inåt. Han glöder inifrån. Hans ansikte glöder och är transparent. Jag ser eld genom hans hud.
Jag vågar inte röra honom för jag tror att jag ska ha sönder honom. Att hans ansikte ska knastra sönder under mina händer.

Jag tänker att jag kan brinna. Dö. Om jag dör här i Australien, kommer någon att göra min makeup? Var kommer jag att begravas? Kommer min kille att kunna åka till Sverige? Vilket obehagligt sätt för honom att träffa mina vänner. Och för min familj att träffa honom. Han gillar inte mycket smink. Vem kommer bestämma hur jag ska se ut när jag begravs? Jag vill inte ge folk en sista bild av mig som de inte gillar.
Vaken och kramad.
Elden var vacker.

Allvarigt

Jag ska ta ett allvarligt snack med Stefan inom kort.

Jag ger mycket av allt. Det är hur jag är.
När jag vet vad jag ger så är jag inte rädd.
Då är det inget jag förlorar,
jag får tillbaka det genom att fortsätta vara trogen den jag är.

Du gör mig lycklig

-Jag vet.
-Jaså?
-Ja, för jag vaknar varje dag och tänker hur jag ska göra dig lycklig idag...

Han satte kaffet i fönstret

så att det skulle svalna fortare. Så väl känner han mig.

Jag undrar om jag haft fel hela tiden

Tänk om jag är underbar och alla andra har fel? Det är en möjlighet.

Fem över nio

och det är bäst jag går och lägger mig så jag blir av med den här dagen.

Smärta

otillräcklighet, stress, saknad, besvikelse. Det kommer allt från mig själv, inifrån mig, men jag sparkar utåt. Skyddar de dåliga känslorna. Det är som att jag inte finns om ingen ser mig. Och det jag inte berättar det har inte hänt. Om jag inte delar med mig av allt jag känner och tänker, så finns jag inte.

Jag är svår

Jag känner att jag är svår. För mig själv och för andra. Jag borde bara släppa taget och känna lugnet. Men jag klarar det aldrig. Fortfarande samma soppa. Jag vet inte ens vad jag vill längre.
Jag tror att jag litar på folk men inte på livet. Men hur förklarar man en sån sak?

Jag älskar tisdagar

Hur många tisdagar har jag inte älskat och de har älskat mig?

Facebook

Nu finns han i mitt liv igen. inte på riktigt, men det finns en länk. Jag har inte vetat någonting om honom eller hans liv. Jag har inte velat veta. Det har hjälpt mig. Men nu är han där. Och hans nya lilla bebis är hans profilbild. Och jag kan läsa hans ord. Hans ord som en gång var mitt liv. Det är som att titta på bilder av mig själv från en annan tid och jag känner inte igen mig.

Så jävla ensam

med mina tankar. Jag är inte ensam rent fysiskt men mina tankar saknar vänner.

Killar är knäppisar

-Can I have a kiss?

-No!

-What? Why not?

-I don't kiss.

-But you're beautiful.

-Exactly.

if you do not know what smitten means,

you should get it translated. cause i am smitten. and i will calm the fuck down. and i am a grown man (most of the time) and i will keep my shit together, but i am smitten, and i don't want to be any other way...

a departure?

yes. you are extraordinary...a departure...maybe you are not...but i experience knowing you that way...

you are freak in the best sense of the word

like...it's a really good thing -

a departure from the norm...another path...

some of this is just my shit...you make me feel different

is it still a compliment if i don't understand?

you seem to possess a combnation of vulnerability and confidence that is contagious, and while it may not help you, it certainly helps others. how about that?

Jag

bor nu i en annan del av världen. Full av intryck. Jag har en ny dator. Och jag har en drös dikter till Stefan. Jag älskar Stefan.

Jag har kommit på nåt

jag är en nöjesgelf, en escortkvinna, ett exklusivt sällskap.

Jag tar in alla på samma villkor och ser alla omkring mig som delar av mig själv. Därför är det svårt att umgås med fler än en i taget. Jag räcker liksom inte till.

Pleasure GELFs are telepathic. They can sense whatever the people around them would be attracted to, and make them believe that this is what they're seeing.

Capsicum

-Får jag fråga en sak?
-Ja?
-Är du singel?
-Eh. Ja. Jag är singel. Är du?
-Ja... Men skulle du då kunna tänka dig att träffas nån gång?
-Oj. Det här har jag aldrig varit med om förut.
-Ja men jag har sett dig. Du brukar vara här. Och jag tycker du är jävligt attraktiv och verkar trevlig. Du är alltid glad liksom.
-Ja. Eh. Jag vet inte. Jag ska tänka lite på det och komma tillbaka. Är det ok?
-Ja. Men absolut.
-Ok. Men tack! Jag blev lite tagen på sängen som det heter.
-Varsågod.

Han går ut i köket och kommer in igen.

-Förresten. Nemo heter jag.
-Jaha. Ja. Doris heter jag.
-Vi har säkert hälsat förut men ändå.
-Ja... säkert... Men... ah...öh... amffflllh (mumlar något obegripligt och hoppas att han ska gå ut i köket igen)
-Va?
-Ja men just det.

Pappa

Jag tog en öl med min pappa igår och han är alldeles för bra för mig. Nu är jag inte lika stressad längre, efter att ha fått prata av mig lite. Han känner mig och älskar mig villkorslöst. Påtagligt mycket. När jag gick och la mig skrev jag ett sms: Godnatt världens bästa pappa" varpå han svarade: "Du kommer aldrig bli en lika bra pappa som jag. Sov gott. Pappa".

Yin yang - the whole fucking shit

Som jag alltid säger. Nu börjar det göra ont i själen. Inte för något han sa egentligen, men för att jag har rätt och för att det kanske aldrig kommer att gå att få ihop.

Det är kallt att ha egen stil

-Jag är sugen på att gå ut.
-Ska vi gå på rockklubb?
-Ja kanske det. Och på middag. Men hur gör man med brösten då? Eller alltså, med bröstmjölken? De kommer ju sprängas. Ska man gå runt och pumpa lite då och då inne på rockklubben?
-Det vet väl inte jag heller. Googla. Googla på bröstmjölk och rockklubb.

Yin yang - the whole fucking shit

Jag låg med en annan kille. Då ville den första skaffa barn.

Jag är bäst

-Du är så häftig. Jag är så glad att jag har träffat dig. Du är verkligen en härlig tjej.
-Tycker du?

Facebook-etikett

Vad tycker ni om det här?

H har alltså stått listad som "i ett förhållande med en annan tjej" under hela den tiden vi dejtat.
Jag gjorde slut nu med förklaringen att vi inte kommer att hinna göra slut ordentligt senare eftersom jag ska flytta till Australien. Han tyckte då att det var lika bra att han flyttade med. Så hela "göra-slut"-snacket blev betydligt mer långdraget än jag trodde att det skulle bli. Jag trodde att han skulle bli glad över att jag tog tag i det och sa allt det som vi båda tänker men som han inte vågar ta upp. Det sa jag till honom och han höll med... Sen funderade han på om vi inte skulle skaffa barn. Jag sa att han var galen och att han nog skulle må bättre imorgon. Han kramade mig och sa att jag är så klok och så vuxen och har sånt tålamod med honom. Jag sa ja.

Igår kväll ringde han mig två gånger. Han har nu bestämt sig för att ringa mig hela tiden, eftersom han fått dåligt samvete över att han inte ringt så mycket. Men nu har vi ju gjort slut!

Cut n paste från Facebook:

SENASTE HÄNDELSERNA
H gick från "har ett förhållande" till "singel".

Jag tryckte på gilla.

Yin yang - the whole fucking shit

Det slår aldrig fel. Jag skrev om andra killar, då ringde han som skulle ringa i slutet av veckan. Nu. 22:50 på söndagen ringer han. Jag svarade inte. Men jag ringer upp honom nu.

Apropå det tidigare inlägget:

Jag minns att hans hår fastnade i mitt läppglans när jag försökte prata i hans öra. Jag sa det till honom. Det är ju jättekul.

Grabbsnack

Jag har varit lite irriterad på att han inte hört av sig. Jag tror att han inbillar sig att han kommer att såra mig. Men jag är övertygad om att vi vill samma sak så det enda som händer när han inte hör av sig är att jag blir irriterad. Hrmpf.

Jag minns nu en del från igår. Sanny, den glada gotlänningen, kom förbi. Sen lackade han ur när han inte fick nog med uppmärskamhet, så han drog. Lack. Han frågade om han fick sova hos mig och jag sa nej verkligen inte. Han är ju en vuxen man så jag tycker han borde klara sig själv. Men han var nog sotis. Hejdå med honom.
Tomas var i gasen. Hans händer var på min kropp ibland och då passade jag på att fråga honom om han inte är gift? Han sa att det var lite knakigt. Jo jo sa jag.
Bosse spelade flyktsoda och jag kommer för alltid att älska honom för det. Jag fick just ett sms från honom men jag är rätt säker på att jag inte gav ut mitt nummer. Jag fick en t-shirt och en låt och var nöjd så. Men nu blev jag lite smickrad av att få ett sms. Han vill ta en öl nån dag men jag tänker nog inte svara. När grabbarna hör att jag ska flytta utomlands så lägger de i högsta växeln. Då är det bara att köra och slippa oroa sig för att det ska bli för seriöst. Jag har nog räknat ut det nu.

Min pappa

har träffat Idi Amin. Det är fan galet.

Halvvägs

Jag har liksom klarat av den delen som tar emot mig på andra sidan jorden. Men allt det här jag lämnar efter mig - vilket jävla kaos. Ju mer panik jag får över hur mycket det är att fixa och hur jobbigt det är att flytta desto mer övertygad blir jag om att jga fattat rätt beslut. Om det är jobbigt nu så blir det ju inte lättare om några år. Och anledningen till att det är jobbigt är ju för att jag fastnat. jag behöver helt enkelt det här. JAG BEHÖVER DET. Det som får mig att fortsätta kämpa mot minsta motståndets lag och mot alla mina impulser är just det. Det känns som att jag jag håller på att rädda mitt eget liv. Och jag är mitt i det.

Nu är jag så jävla förbannad

att jag måste ge mig ut på en promenad. Förvandla den negativa energin till något positivt. Jag är så trött på att jag gör mig själv förbannad. Nu jävlar får jag ta mig i kragen. Kanske borde jag reda ut grabb-historien här? Eftersom jag får en massa frågor som sen lever vidare i min skalle. Jag är ingen hjärtekrosserska. Inte han heller. Allt är lugnt. Jag är lugn.

Jag har bestämt mig

för att skydda Stefan från yttre påfrestningar. Därför har jag tagit bort kommentarsfunktionen. Jag skiter helt enkelt i vad ni andra tycker och jag tror att det kommer att få mig att skriva bättre. (Läs mer)

Jag måste fly

Äntligen

Jag väntar

på att inlägget inom mig ska få mogna, och att det ska lugna ner sig lite. Så har jag förvisso känt med en hel del inlägg men med just det här är det verkligen påtagligt. Jag återkommer när det känns safe. Då kommer det att rassla till.

Jag vet varför jag fått skivkramp. Det är för att jag numera skriver TILL NÅGON. Jag skriver till er. Jag vet att ni läser. När jag började var allt bara som en stor mind map över min skalle. Nu är det något annat. Någon som skapar prestationsångest. Men jag har bestämt mig för att skita i det.

Moralen är en dygd o allt en förbjudet
slå dig ner, framför teven
du sitter väl bra du har det väl skönt
bara bara bara ta emot.
Lär dig leva som det passar
lär av dem som redan sitter

Du klarar inte av nån frihet
för att andra vill lära dig

Du behöver inte ha nån frihet
för dom som alltid vet bäst

Sitt still på din stol, tyst för fan
ta emot stick inte upp
du får, allt på ett fat
du behöver inget se
tv:n lär dig allt du behöver
tar dej med på en resa

I den falska verkligheten där ingenting stämmer alls
i den falska verkligheten
som inte finns någonstans

[Ebba Grön]

Jag har alltid haft skinn på näsan

men nu har jag fått ett hårdare skal. Möjligen har det gjort mig ödmjuk, sädd eller mesig. Men man läsr sig av allt för att kunna gå vidare. Jag ska hitta tillbaka till mig själv. Jag ska bli den kaxiga självsäkra tjejen igen. Hon som vågar ta för sig och inte håller igen. Men inte här. Det jag ar lärt mig är att här blev jag bränd. För att ta hand om mig så måste jag vidare.

Jag satt hela kvällen och tänkte

tusen tankar. Det kändes lustigt att komma till jobbet imorse. Jag har ju inte varit där på ett par år och det som alla ville prata om ville ingen prata om. Jag vill inte prata för jag inbillar mig att det bringar otur. Det är så mycket skitsnack och skvaller ändå. Precis som jag sa igår och som det stod i tidningen idag: minns bara gamla stan-morden där folk var så säkra. Folk omkring mig var bombis och tyckte det fanns så mycket som pekade på den man som senare visade sig vara oskyldig. Man är oskyldig tills motsatsen bevisats...

Jag minns snack, telefonsamtal, sms, mobilbilder.
Det är så väldigt mycket smaskigt som finns att prata om och det har det alltid gjort. Den här storyn har allt. Inbäddad i respekt som jag hoppas håller i sig.

Monsters are real. Ghosts too. They live inside us. And sometimes they win.

Jag måste fly

nu

Vilket jävla svin han var

han den förra killen. Shit. Han måste ju varit galen. Jag mår lite illa nu. Jag vill aldrig mer träffa honom.

Jag har bytt ut all sömn mot hosta

I tre nätter har jag kramat Thomas hårt hårt och legat och grubblat mig igenom en feberyra. Massor av vettiga slutsatser, det minns jag bestämt. Men vad? Hur ska jag minnas det genom feber och en härlig blandning av bromhexon, alvedon, kan jang och mer alvedon? Jag tror att det snart är dags för ett glas rött och en miljon inlägg.

FACEBOOK HATAR PUNK

De stängde av mig när jag ville dela med mig av lite punkhistoria.
Haha.

Jag är härmed tillfälligt blockerad från Facebook.

Jag älskar min nygamla relation

Ett exempel på varje dags telefonsamtal:

D: Hallå.
N: Heeej!! Du är så rolig. Jag är så glad att vi umgås igen! Du förgyller mitt liv!
D: Vänta bara.
N: Hahahaha! Vi ses snart!

Jag kan bli din profet

Doris 12:23

En man som inte uppskattar en god kvinna är ingen man.

Han är ett barn.

Jag ska snart skriva om längtan efter en form, hur mycket min självkänsla är värd och en hel del tabubelagda ämnen som jag filat på. Tills dess ska jag drömma mardrömmar och hålla andan när kvinnor luktar underliv.

Jag kan bli din profet.

Min familj är lite pinsam

Min äldsta bror ringde mig för en vecka sen:

J: Hej! Hur är läget? Jag ringer för att bjuda över dig på lite kräftor nästa lördag. Hppas du kan komma.
Jag: Det låter trevligt. Ska jag ha med mig något?
J: En present till Max kanske.
Jag: Självklart. (Han fyller år)
J: Han önskar sig en snorkel.
Jag: Jaha.
J: Ja så det vore bra.
Jag: Tack, men jag har redan handlat. Är det Max kalas eller? (Jag har köpt ett engelskalexikon för barn)
J: Jaha... Nej. Nja. Han har ju ett annat så det bli liksom bara vi i familjen. Jag tänkte bjuda mamma också.
Jag: Vilken tid? Jag jobbar med en stor grej så jag kommer efter det. Jag borde vara klar två men måste hem med grejer osv.
J: Äh det är på kvällen.
Jag: Ok. Trevligt! Vi ses!

Lite bakgrundsinfo:
Min mamma fyllde 65 för ett par veckor sedan när vi alla var på semester med pappa. Det i sig var som en dolk i hjärtat på henne. Jag berättade det för henne. Ingen annan vågade. När vi drog tog jag upp att vi inte får glömma att ringa och gratta henne. Absolut. Bra tänkt, säger mina bröder. Jag sms:ar mamma om att vi alla kommit fram ordentligt. 65-årsdagen kommer. Jag påminner igen. De skjuter upp det. Jag sms:ar grattis. Påminner igen. Inget händer. Jag ringer och pratar med henne. Hon frågar efter de andra.
Vi kommer hem. Jag sms.ar att resan gått bra. En dag senare besöker jag henne med en present. Min vykort har kommit fram. Ingen annan har hört av sig.
Nu bjuder min bror över henne på kräftkalas när Max fyller år.

Igår blev jag påmind om att det här är den stora kräfthelgen. Blev lite sugen på att dra ut till ön och festa. Jag får extra poäng om jag tar med mig singeltjejer så jag messar ett par och frågar hur de ställer sig till upplägget att åka efter mitt jobb? De är på.

Jag pratade tidigare med pappa eftersom jag vet att de ska till bror tidigare för att slippa krocka med mamma. De ska dit två och jag ventilerar min plan med honom och undrar om han tror de tar illa upp? Han tror absolut inte de gör det.

Jag ringer bror för att höra om det är ok att jag kommer på den "tidiga sittningen" istället?

Jag: Hej!
J: Godmorgon!
Jag: Du. vilken tid var det ikväll?
J: Fem.
Jag: Ok, jag pratade med pappa och han sa att de skulle komma tidigare...
J: Ja, R (andra brorsan med familj) kommer också så, för de ska på fest sen.
Jag: Jaha. Jag tänkte höra om jag också kan komma tidigare, för jag vill också vidare på fest sen. En kräftskiva i skärgården. Är det ok om jag komemr direkt efetr jobbet?
J: Eh. Ok.
Jag: Vilka kommer på kvällen? Jag kan stanna så länge jag kan...
J: Det är bara du och mamma.
Jag: Är det? Vad är det för kräftmiddag?
J: Ja. Det blir ni och vi.
Jag: Ok. Jag stannar så länge jag kan. Är det ok?
J: Ok.

Jag hörde att det inte var ok. Men vad fan håller de på med? Olika sittningar!? Jag ruttnar. Man får bara komma för att ha med sig presenter i alla fall. En kräfta var, på sin höjd. Det slå jag vad om.

"Vad tjock du har blivit, Malin"

tänkte jag nyss skriva till en gammal klasskompis på facebook. Men så får man ju inte hålla på. Bäst jag tar bort henne som vän. Jag kände knappt igen henne på hennes feta bild i alla fall.

Nu har det hänt igen

Men jag kan hantera det. Jag håller på att hantera det just i detta nu.
Vi gråter inte längre över Jennifers tår utan tar saken i egna händer.

Jag gör som jag brukar fast döljer det för mig själv.

Jag tror inte alls

att jag saknar honom så mycket som jag får för mig. Jag tror att jag saknar att höra och se hans kärlek. Jag vill veta att han saknar mig. Jag vill blåsa liv i känslorna. Det skrämmer mig att alla känslor inte alltid är på topp. Och det skrämmer mig att jag fungerar så. Men jag älskar att jag lär känna mig själv i det.

Jag älskar att han håller sig lugn. Att han håller mig lugn utan att veta om det. Att han inte analyserar mig som jag gör med mig själv. Att han är en helt naturlig motpol.

Det här är jävligt intressant.

Men det gick snabbt

Gudrun Schyman och jag är vänner på facebook.
Nu är packningen klar och jag är nyduschad. Fast jag missade att raka ett ben. Så nu har jag ett lent och ett stickigt.

Jag tycker inte om den jag är

i ett förhållande. Jag tror jag är skadad för livet. Jag blir osäker och otrygg och litar inte på mig själv eller på killen. Undrar hur mycket av det som märks?

Om jag skulle ta och vara singel i resten av mitt liv så kan jag forstätta vara kaxig och självsäker och den som alla älskar.
Vara mig själv. Alla killars drömtjej.

Jag borde äta

istället för att fitta omkring i lägenheten som ett miffe.

Sjuk bakisångest

som kryper omkring i min kropp. Jag är fast i en mardröm och svetten skrämmer mig.

I wish I was dead.

Fulslag

och hasar omkring i lägenheten utan att kunna hålla en tanke. Jag borde dricka vatten. Snart. Jag ska göra det. Snart.

Laurent Wolf

I don’t wanna work today
Maybe I just wanna stay
Just take it easy cause there’s no stress.
I know it’s not an awful crime,
Something special in my mind,
Nothing’s gonna cause me distress.
I text my baby on her phone,
Try to get her sexy body on
That’s the way I wanna spend my day.
Got to find an alibi
Cause I don’t wanna waste my time
I don’t wanna feel distress.

It’s not that I’m lazy
I think I’m just crazy
I’m just crazy

No stress

I think I’m just crazy
No need to fight against the feelings
Because the life is not depressing
No need to fight against the feelings
Because the life is not depressing

No stress

I don’t wanna work today
Maybe I just wanna stay
Just take it easy cause there is no stress.
I know it’s not an awful crime
Something special in my mind
Nothing’s gonna cause me disstress.
I text my baby on her phone
Try to get her Sexy body home
That’s the way I wanna spend my day
Got to find an alibi
Cause I don’t wanna waste my time
I don’t wanna feel disjstress.

It’s not that I’m lazy
I think I’m just crazy
I’m just crazy

No stress
I think I’m just crazy
Not depressing

No need to fight against the feelings
Because the life is not depressing
No need to fight against the feelings
Because the life is not depressing

I don’t wanna work today

Tålamod är en dygd

"Det här är nåt för Stefan." Jag satt hela kvällen och tänkte att jag längtade efter att få skriva ner allt. "Det här kommer Stefan att älska."

-Dygd dygd!

Jag fick

en ny läsare och blogg att följa. Det känns som julafton och mindre ensamt.

Stefan!

Jag har saknat dig.

Sa jag

ATT JAG TOG BORT HONOM FRÅN FACEBOOK!?
LYCKA.
Ingen dog av det, och ingen har ens reagerat. TIDEN VAR INNE!

Självcentrerad

Varenda gång jag läser en förändring i folk så sätter min hjärna igång att analysera allt jag gjort ooch sagt den senaste tiden. På vilket sätt har jag varit annorlunda? Som om jag är universums medelpunkt. Jag tar på mig allt. Allt.

Alldeles för en liten stund sen så kom jag på att allt kanske har med mig att göra. Jag kanske inte har gjort något fel eller ens annorlunda.
Jag tror att jag kommit till den här insikten förut men den suddas snabbt ut av tankarna på om då bara fortsätta vara mig själv eller borde jag försöka morpha med alla andra?

Nu är jag där igen.
Allt handlar faktiskt inte bara om mig. Jag måste komma ihåg det.

Nu minns jag

det andra pirret. Det som säger att allt kanske inte är toppen. Kommer det från mig, månne? Och är det så att det kommer om jag förväntar mig det? I så fall har jag ju kraften att förändra. Jag glömmer så lätt.

Nu tog jag bort

det gamla skräpet från min vänlista på facebook.
Jag borde gjort det för länge sen ju. Han har inget där att göra.

Jag vill inte förlora honom

Är det knäppt att tänka så?
Jag tror jag råkade prata allvar lite för tidigt. Men jag fastnade i grubbel som jag inte kunde låta bli att utstråla. Och därmed kände jag att lite snack var på sin plats, så att han inte missförstår mig. Det är ju en del av mig. Att snacka.

Det här med att jag känner mig rädd om honom då? Jag är rädd om känslan jag har i kroppen.

Jag älskar allt han säger och hur han får mig att må.
Jag tror att jag är lite rädd att jag kanske inte riktigt förtjänar det och att kan ska komma på att jag är en bluff.

Äh. Ett djupt andetag och en kopp kaffe på det här. Sen är jag oemotståndlig igen.
Man kan ju inte bara sitta och tråna hej vilt.

Så kom dagen

när vi båda kände att vardagen inte fick ordentligt med luft. Jag känner mig lite rädd men tänker minsann behålla mig själv genom allt hädanefter. Jag är inte längre rädd för mig själv. Och det är det enda jag kan hålla fast vid.

Jag har bestämt mig för att aldrig mer prata om jobbigt som varit och passerat. Jag mår inte bättre av att prata om det längre. Jag har pratat klart. Nu blir det bara ett himla ältande. Jag mår bättre av att förtränga och gömma undan det jag redan bearbetet. Nu vänder det för fan.

Yin, yang - the whole fucking shit

(00:16)

Hej. Jag måste bara kolla att du är ok.

Jag hade så starka, obehagliga drömmar inatt.

Du figurerar i o f s ganska ofta i mina drömmar,

men just i morse mådde jag så dåligt när jag vaknade.

Kommer inte ihåg något nu, mer än obehaget.

Hoppas verkligen att du mår bra.

Saknar dig. Varm kram.

Visst kan det här stämma.

Eller så försöker han nå mig via en akilleshäl. Jag vet hur obehagliga drömmar kan vara.

Vad vill han ha sagt och spelar det någon roll?

Det klart att han mår dåligt.
Det klart att han saknar mig.
Det klart att han undertecknar som jag brukar göra.
Det klart att jag mår bättre nu än när han fanns och rev i mitt liv.

Oavsett om han menar det han skriver eller om det här bara är ännu ett sjukt spel och ett försök att ta kontroll över mina känslor igen, så tycker jag att följande svar är på sin plats:

Hej själv. Jag mår jättebra, tack.

Hejdå.

Fast jag skickade det aldrig. När jag väl skickade så blev det:

"Jag mår jättebra. Ta hand om dig."

Han svarade snabbt:

"Bra. Tack. Kram."

En textexplosion

tycker jag är att ta i. Men det var ett härligt ord.
Andra ord som jag tycker om är:

godis (är den god? då är det en godis)
mums-mums (eller som min mamma säger: mums)
tjugi (speciellt när min irländska vän säger det)
hej (en del av varje timme i mitt liv)
ord (generellt gillar jag ord med RD i sig)

Och min favoritbokstav är G. Den är så olik sig berende på om den är stor eller liten. Och låter så olika beroende på var du hittar den. Den har allt. Rund, rät, mjuk och hård på samma gång.

Jag skiter i allt och skakar på rumpan.

-Enligt en undersökning i Aftonbladet så föredrar kvinnor män med halvlångt hår och tredagars-stubb. Endast sex procent föredrar män med dreadlocks... Om jag har dreadlocks, mustasch och rakade armhålor och bröst så blir jag ett unikum.

-Föredrar du tjejer med stora bröst och liten rumpa eller tjejer med små bröst och stor rumpa?
-Det sistnämnda. Så klart.
-Är det så klart? Jag trodde majoriteten tyckte tvärtom?
-Då tror jag att majoriteten är homosexuella.

Öra möter mun

-Tycker du att jag pratar för mycket?
-Nej jag tycker att du pratar lagom!

Senare på kvällen:

-Kom så borstar vi tänderna och går och lägger oss, så kan väl du berätta något?

Vardagsbabbel

-Nja jag är på tåget nu. Sjukt varmt.
-Du. jag har tänkt på en sak.
-Jaha?
-Jag tycker att du målar dina ögonfransar så fint.
-(ler)Va?
-Ja. Eller, det heter de väl, de som är närmast ögat?
-Ja det gör de.
-Jag brukar ligga och titta på dem. De är så fina. Jag tycker du målar dem fint.

Jag vet vad jag vill ha

jag behöver nån som håller mitt tempo i sinnet, och inte sinkar mig genom att ständigt låta sig missförstå mig.
Får jag rätt näring är jag fantastisk. Det ska gudarna veta.

Jag är den snabbaste jag känner. Jag behöver nån som hänger med.
-Hänger jag med? frågade han då. Det var gulligt.

Var kom han ifrån och hur länge tänker han stanna?

Så här härmar folk fylle-mig:

"Gud vad roligt! Vad härligt att alla är här! Jag är så glad!"

Och de där kärleksfulla sms:en jag får för mig att skicka när jag kommer hem efter en helkväll ute bland vänner? De binder liksom samman min kväll: Jag kommer hem i ett lyckorus och blir lite ensam. Fattar de verkligen att jag menar allvar? Vet de att jag älskar dem? Jag skickar ett extra godnatt-sms för säkerhets skull.

Jag blir kär i de kvällarna. Kärleken bara bubblar upp i mig och ut genom kramar och ord.
Igår blev jag kär i en grabb som bara log. Jag älskade det och allt han sa. Det var ett av de intressantaste nya ansikten jag stött på på länge.

Hoppas det kryllar av dem och att han var den första i raden.
Jag behöver mer och jag ville stanna längre.

Jag älskar

att jag är lite smartare än alla andra!

Flyktsoda

Jag är så ful idag

Vissa dagar är bättre än andra. Idag mår jag skit och är fulast men imorgon mår jag lite bättre och kanske älskar Jesus mig lite mer imorgon.

FUL.

Jag har i mitt bästa fulslagsmanér bäddat in mig i en aura av vinångest. Hela stan viskar "skyll dig själv" så jag gör det och nu känns det lite lite värre.

Fortfarande FUL.

Jag behöver en 900-mannakör lika mycket som jag behöver en såg över halsen.

Dagen då JSF blev pAPpA igen

bara råkade vara samma dag som alla ville ligga med Doris och klockan vägrade passera 03:31.

Så här glad är den gulliga tioåringen (som nu är 13) som jag saknar så:

men det allra viktigaste är att i går fick jag en LILLEBROR !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!och jah ska få träffa honom i morrn , jag längtar JÄÄÄÄÄTTE MYYYYCKET !!! hahaha fast vi har inte bestämt vad han ska heta den , det blir kul när vi har kommit på ett bra namn åt min lilla söööta älskade lillebror<33333heejddå

Det är olika det där.

Ingen ser vad jag drömmer

Äcklig svan fräste mig i ansiktet.
Jag stod helt lugnt och bara pratade med den. Fåglar är livsfarliga. Till och med i sömnen. Fy fan. Jag är rädd.

Idag ska jag träffa två fina killar

efter varann. Jag tänker ligga med en av dem. En har sjukt mjuka läppar och den andra har sjukt mjuka händer. Jag kommer somna som en vinnare hur jag än gör.

Nu har det hänt igen

Jag tänkte döpa inlägget till Yin, Yang, the whole fuckig shit, men det hade inte spelat nån roll. Händer det så händer det. Jag tror att jag är förföljd av min egen personlighet.

Jag är som pralin

Söt utanpå men bitter inuti.

Nej. Passligt papper, mjukt skal och sötare än man kunnat ana.
Som en smak av himmelen.

Jag känner mig ensam

Är det för att jag är trött? Det kommer smygande ibland och jag gillar det inte. Ensam i kroppen. Det känns som att jag inte har nån vän men det vet jag ju att jag har. Det är känslan bara.

Man vet att det håller på att vända

den dagen han säger att man är fin i noppiga koftor och rufsigt hår.
Och när han tycker att jag doftar gott direkt på morgonen.

Varför händer det här mig?

8:23 Ulriksdals station
Inte en käft i närheten.
Jag står och väntar på de jag ska jobba med idag. Jag står precis där cykelbanan/gångvägen börjar utanför stationen. Jag står mot sidan.
Då hör jag ett litet "pling" och vrider på huvudet. En dam i orange väst och på cykel kommer mot mig.
Gud så noggrant av henne att plinga tänker jag. Det är ju bara jag här. Hon vill väl bara upmärksamma mig så att jag inte råkar få för mig att vingla till precis när hon kommer.
Jag ställer mig tätt intill in väska vid kanten, för att visa att jag hört henne, stackarn.

Varför cyklar hon rakt emot mig? Hon väjer liksom inte. Jag stelnar till lite och ser henne i ögonen. Hon verkar ju inte klok. Hon saktar ner lite men har fortfarande riktingen rakt mot mig. Trots att vägen är tre meter bred.
Till slut, när våra näsor är tätt mot varann och hon fortfarande på cykeln, säger jag
-Vad gör du?
-Men! Du står ju mitt i cykelbanan!
-Mitt i? Det finns ju massor av plats? Mitt i världen, mitt i livet kanske. Men mitt i cykelbanan? Finns det ens en sån plats?

Jag tänker börja skriva igen

Jag ville ge dig en gåva
jag gett till ingen förut.
Så ger jag dig min ensamhet,
den vara till livets slut.

Vad gör jag för fel?

Jag kan gå och lägga mig i rätt tid, temperatur och sinnesstämning men ändå vakna i kaos mitt i natten. Min hjärna verkar bearbeta små problem med att göra dem enorma medan jag sover.

Jag blev hårt kramad och då kändes det bättre. Är det ett bra trick?

Du ska få min gamla potta när jag dör

Jag tänker alltid på det där med hur jobbigt det skulle vara att glömma nyckeln i tvättstugan. Ibland låser jag inte ens dörren till min lägenhet när jag går till affären. Den går inte i lås av sig själv. Men det gör dörren till tvättstugan. Typiskt.

Jag kikade liksom ut för att se om det var nån aktivitet i trapphuset innan jag bestämde mig för att det inte är nån hemma mitt på dagen mitt i veckan. Skönt.
Jag trippar ut i en stor stickad tröja. Och uggs. Bara. Inga underkläder eller strumpor. Nej nej. Allt ska tvättas.

Tvätt tvätta tvätta.

Sen går dörren igen bakom mig. Och en till. Innan jag kommer på att nycklarna är i tvättstugan. Dörren till källaren är låst. Låste jag dörren till lägenheten? Ja.

Fan.

Jag får helt enkelt ringa på hos en granne. Men hur ser jag ut? Och jag som hatar grannar...
Finns det inget annat sätt? Kanske är dörren till källaren öppen från baksidan? Jag kikar ut på gatan. Smiter ut och slinker in på gården. Dörren var öppen! Men inte nästa dörr.

Jag måste smyga tillbaka. Det är skitkallt ute och jag har bara ben. Och inga underkläder.

Jag bestämmer mig för att svälja min stolthet och ringa på hos grannen.
Ingen hemma.
Ingen hemma.
Ingen hemma.
Ingen är hemma mitt på dagen mitt i veckan.
Inte i en enda lägenhet i hela huset.
Skönt? Nej. Kallt.

Fan.

Jag smyger ner till porten. Ska jg sitta här tills nån kommer hem från jobbet? Det håller inte.
Jag kikar ut. Ett gäng grabbar går förbi. Jag tittat ut. De ser rädda ut. Efter dem kommer två unga tjejer.

-Hej! Förlåt mig, men jag har låst mig ute. Skulle jag kunna få låna din mobil? Är det ok?
-Javisst. säger tjejen och fiskar upp sin mobil och visar mig hur en touch screen fungerar.
-Bor du i huset här bakom?
-Ja.
-Jag tyckte jag kände igen dig Du har möjligen inte nyckeln till tvättstugan på dig?
-Eh. Nej. Pappa har den.
-Ja, ok. Tusen tack för att jag får låna din telefon.
I luren: Hallå?
-Hej pappa. Det är jag. Jag har låst mig ute. Har du möjlighet att komma med min extranyckel?
-Hahahahaha! Ja ok.
-Tack. Hej.

-Tack igen för lånet! Vi ses.

Tjugo minuter senare kommer jag in i lägenheten. Men mina nycklar då?
-Ta mina. säger pappa.
-Vad ska jag med dem till?
-Så du kan gå om du vill.
-Men jag kan ju inte gå och lämna mina hemnycklar i tvättstugan. Jag får vänta tills nån kommer hem och be dem låsa upp åt mig.
-Jaha. Ja ok då. Jag åker igen. Det var kul att vi träffades idag i alla fall då.
-Ja. Tusen tack!! Kanske har jag nån extranyckel i lägenheten nånstans... Tack igen!!

Peter, Bjorn & John

if i told you things i did before
told you how i used to be
would you go along with someone like me
if you knew my story word for word
had all of my history
would you go along with someone like me

i did before and had my share
it didn't lead nowhere
i would go along with someone like you
it doesn't matter what you did
who you were hanging with
we could stick around and see this night through

and we don't care about the young folks
talkin' bout the young style
and we don't care about the old folks
talkin' 'bout the old style too
and we don't care about our own folks
talkin' 'bout our own stuff
all we care about is talking
talking only me and you

usually when things has gone this far
people tend to disappear
no one would surprise me unless you do

i can tell there's something goin' on
hours seem to disappear
everyone is leaving i'm still with you

it doesn't matter what we do
where we are going to
we can stick around and see this night through

and we don't care about the young folks
talkin' bout the young style
and we don't care about the old folks
talkin' 'bout the old style too
and we don't care about our own folks
talkin' 'bout our own stuff
all we care about is talking
talking only me and you

Andra varvet

Nu börjar man bli så gammal att man måste ge raggen epitet.
Undrar om Kalle19, lghAndreas och M2 vet att de ligger på andra varvet?

Vem bryr sig?

We recycle boys...
Och vad är skillnaden mellan grabbsnack och tjejsnack här?