Hear me Love

Jaså här såg det helt annorlunda ut. Jag har inte varit här på ett tag, var rädd att jag inte skulle komma ihåg mitt lösenord. Men Stefan kom ihåg det åt mig. Jag behävde bara klicka och klicka igen. Sånt kan jag.

Jag undrar lite om det här med att smasnacka. Hur viktigt är det egentligen? Jag har jobbat en del med sociala medier och med research och nätverkande etc. Ja, visst är det viktigt att prata med rätt personer och att nå ut till rätt målgrupp. Men det är minst lika viktigt att lyssna på rätt personer. Hur vet man då vem som är rätt person? Ja det vet man kanske inte förrän man har lyssnat lite. Så enkelt.

Jag är omringad av människor som är sjukt självcentrerade. Jag bryr mig inte ett skit om vad de snackar om, vilken falafel som är godast, eller hur många kalorier de tänker äta nästa vecka. Jag bryr mig inte om vem de dejtar, hur svårt det är för dem att få tag i sin chef, hur de åker till jobbet. Jag bryr mig verkligen inte om vad de tänker göra i helgen.

Nu undrar jag, tror de att jag faktiskt bryr mig? Eller pratar de bara på? De kan prata länge länge, och aldrig frågar de mig om hur jag har det, vad jag tycker eller om råd. Det tycker jag är märkligt. Så pratar inte jag. Det tar stopp om jag inte får gehör. Ett par gånger har han frågat mig hur min dag var. Sedan gått, lämnat rummet, mitt i min mening. Jaha. Sist han frågade något så försökte jag faktiskt svara men blev avbruten tre gånger. Så han frågade faktiskt inte om råd. Det var tomma ord. Till sist sa jag att jag tycker att han skulle fråga utomjordningarna om råd. Det spelar ingen roll. Han hör inte.

Dessutom kallar han mig för "love". Det får mig att känna mig som en gammal kärring. Det är som att kalla nån för "gumman". Jag hatar det. Kanske ok om man känner varandra, eller uttrycker sig i affekt. Men annars NEJ FYFAN. Kalla mig inte "love", "babe" eller "hun". Speciellt om du är butiksbiträde eller om du är tjej. Jag tycker att det är äckligt.


Så hur mår du då, Doris? Hur var din dag? Nu när jag är lycklig i livet så kommer jag undan med att svara "Det är som vanligt", och slippa följdfrågor. Så nu kör jag på det. Undrar hur det kommer att reflekteras på Stefan. Eftersom han varit språkrör för allt som är fel runtomkring mig. Ska han också behöva vara sprakande glad eller kan jag fortfarande hitta uppgifter åt honom?