Inatt kallade han mig sjuk i huvudet igen. Och så la han på luren, mitt i en annan förolämpning.
"Jag är hellre sjuk än elak" ville jag säga men sa ingenting utan stängde av telefonen istället.
Imorse såg jag hur han ringt och lämnat meddelanden om hur jag svikit honom eftersom vi lovat att alltid kunna nå varann om man behöver. "Inte för att förolämpa varann" ville jag säga men sa ingenting utan stängde av ljudet. Nu har han messat och sagt att han undrar om jag lever så jag var ju tvungen att svara. Jag skrev att jag vill vara ifred. Han skrev tack. "Tack själv" ville jag skriva. Varför ville jag det?
fredag 10 oktober 2008
Jag är hellre sjuk än elak
Etiketter:
Grabbsnack,
Konversation,
Mina sämsta sidor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar