Den här gången har jag inte tappat tron på mig själv, utan på andra. NU fattar jag vad alla tjatar om jämt. Jag fattar. Det här är bättre men herregud så ovant.
Jag har skrivit ett långt brev som jag tänkte ge honom, men han är nog inte tillräckligt djup. Det kommer bara kännas som att kasta pärlor åt svinen. Har hela förhållandet varit så?
fredag 10 oktober 2008
Det är skillnaden
Etiketter:
Grabbsnack,
Leva,
Är det insidan som räknas?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Du Doris, vet du vad?
Jag är glad att du har börjat skriva igen...
Är det sant?
Jo och jag önskar att jag hade kunnat ta dig med på mina äventyr.
Tyvärr går inte det.
Sluta deppa för det. Jag har mina egna äventyr.
Skicka en kommentar