Tänk om det var som att nysa?

Problemen bara försvann i en härlig explosion. Nys ut skiten bara. Och det känns till och med skönt!

Konstruktiv träning eller destruktiv vana? Jag vet inte om jag ska grubbla eller bara känna. Jag håller på att tappa bort mig själv igen och jag vet inte om det är värt det? Jag vet inte om allt det jag lärt mig gör det lättare eller jobbigare att vara jag?

Men jag har ju inget val. Jag är jag och vad fan betyder allt det här? Tänk om det inte betyder nånting? Då har jag grubblat i onödan. Så ligger jag där på min dödsbädd, många år senare; "Fan att jag inte grubblade lite mer. Jag borde grubblat bort ett par år till. Minst."