Hata CSI

Jag är så trött på att drömma mardrömmar jämt. Man är ju helt fucked up när man vaknar.


Inatt drömde jag att jag tappat bort mitt sällskap på fyra, fem personer. Men jag letade efter dem i nåt typ av subtropiskt klomat. Stora villor, herrgårdar. Vildvuxna trädgårdar. Jag hittade inget folk. Jag var nog inte helt ensam förresten. VI hade spittrats som grupp och jag letade tillsammans med ett par till. Vi hamnade inne i ett av husen. Skum kall belysning. Kall och unken luft. Man kliver in i köket genom en liten berså och det är stora fönster ut mot tomten och en pool.
Nånting känns fel.
En av oss öppnar kylskåpet. Där ligger ett konserverat huvud. Det är täckt av nåt kladdigt, som gelatin. Det går att öppna upp det och personen vaknar. Har legat där i veckor. Det ligger armar och kroppsdelar överallt. I alla skåp och lådor. I poolen utanför ligger det ett dussintal kroppar i nån sörja. Det ser ut som en stor smulpaj.

Det fortsätter så ett tag. Tjugo minuter kanske. Sen ser vi att nån ligger och sover i en säng i rummet intill köket. En lång smal person i fyrtioårsåldern. Halvlångt brunt hår. Inget täcke och kläderna på. Hemmet är väldigt spartanskt. Inga mattor.
Personen rör sig lite.Vi blir rädda men bestämmer oss för att hålla oss lugna. Han hasar sig ut till köket och oss. Han tar mig på vänster bröst och ser ut genom fönstret.
Vi börjar säga något men då faller något ner från taket. Över oss. Som ett nät fast det består av insekter och knivar. Vi förstår att detta är fällan. Vi är fast och allting är väldigt avancerat och uträknat in i minsta detalj.

Tiden går. Tiden går.

Vaken.
Vågar inte gå på toaletten så jag ligger halvvaken och kissnödig i en timme. Vill inte öppna ögonen. Vill inte se ett huvud i toaletten, en person som gömmer sig bakom dörren. Något som rör sig i spegeln när jag går förbi. Ett ljud ifrån hallen...Nej. Jag ligger kvar och drömmer ännu en mardröm.

Jag blir skjutsad hem från jobbet av tre arbetskollegor. Inga jag känner igen. De säger sig bo i närheten av mig. Det är mitt i natten. Han åker hela gatan ner fast han sagt att bor precis vid korvkiosken. Nån i baksätet verkar känna honom väl men ändå inte hitta hem till honom. Gatan är enkelriktad så de stannar för att diskutera om de ska direkt hem eller inte. Jag frågar igen var han bor exakt och ger honom min adress.Vi hamnar i en lägenhet bredvid min och jag plockar ihop mina saker för att gå hem. Jag är väldigt trött. Då ser jag att en av killarna börjat rigga en strålkastare bakom soffryggen där jag sitter. Jag frågar vad de ska hitta på? Får inget svar och börjar resa mig för att gå. Blir rädd för att visa min rädsla. De tänker göra otäcka saker mot mig och filma! Freaks! De har redan filmat mig under hela tiden jag satt i soffan, visar det sig. Jag blir rädd och vill kräkas.

Vaknar och går på toaletten.

När jag somnar igen är jag i New York. Huset är mitt gamla barndomshem. Ingen tycker om mig och alla försöker skaka av sig mig med falska telefonsamtal och liknande. Jag somnar och känner att när jag vaknar kommer alla att ha stuckit och jag blir ensam kvar.

Jag är inte kissnödig längre och sover en timme till.

Nu är jag vaken. Solen skiner. Luften känns stark och kall. Inatt ska jag sova gott. Kanske om jag sover med kläderna på? Som ett skydd. Då sover jag tryggare.