Älskar trasiga hundar. Det är dem vi är.
Jag går under av att behöva konfronera en värld som inte stämmer.Av att behöva prata med en människa som inte sett sina föräldrar tända eld på sig själva.Att behöva storhandla, veckoplanera, använda inneskor, ha myskväll. Jag mår illa av att behöva oroa mig över om jag verkligen kom ihåg att ta bort prislappen på vasen innan jag slog in den i presentpapper?
Nä men nåt straff ska man väl ha för att man unnar sig en Kaluha på kvällarna.
Mår illa av att behöva morsa på grannen i trapphuset. Hurra för förortsbarn. Allt annat är skit.
Vilken lycka när man träffar griniga människor. Folk som lever. Folk som skrattar när de är glada.
Jag skiter i att morsa på spärrvakten de dagar jag inte är på humör. Och jag skiter i att grubbla över om han tog illa upp för att jag inte log och såg honom i ögonen. De dagar jag gör det så inte fan blir jag arg om han då inte ler tillbaka mot mig!?
Och till alla er fegisar som skickar in city-sms och flirtar fram och tillbaka via tidningen: Vad fan är det frågan om!!?? Skärp er sluta tramsa och tro att ni lever. Det gör ni inte.
torsdag 13 januari 2005
Angående förortsbarn
Etiketter:
Lyxproblem,
Okontrollerad ilska
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
jag kan skönja en viss oro, mellan raderna. ngt är fel, och du söker efter just.....felen.
tror du ska fokusera mer på "braiga" saker. d finns så mkt av glädje i livet. pazza på att plocka av den frukten, tids nog kommer andra zaker, andra människor att försöka komma dig inpå livet och sura till det......njut av ditt bloggande och skit i skiten!
jaaaaa! jag hatar också city-sms, vilka jävla nollor som efterlyser ett tillfälle de var för fega för att ta, fuck them slowly in the ass with a chainsaw!!!!!!!
"söker dig brunhåriga tjej på centralen förra lördagen" ja men lycka förbannade till, jävla psykfall!
förresten har du inga cp-bokstäver som kontrollkod när man skriver en kommentar. undrar varför.
Skicka en kommentar