och det enda jag kan tänka är hur lyckliga vi är. Vilken lycka hon var. Att hon nu inte finns betyder ingenting i sammanhanget.
Jag menar, det finns ju folk som lever hela livet utan att nånsin fått träffa henne. De är inte lika lyckligt lottade som vi.
måndag 22 augusti 2011
Och så dog hon
Etiketter: Leva, Pappas rum
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar