Varför händer det här mig?

8:23 Ulriksdals station
Inte en käft i närheten.
Jag står och väntar på de jag ska jobba med idag. Jag står precis där cykelbanan/gångvägen börjar utanför stationen. Jag står mot sidan.
Då hör jag ett litet "pling" och vrider på huvudet. En dam i orange väst och på cykel kommer mot mig.
Gud så noggrant av henne att plinga tänker jag. Det är ju bara jag här. Hon vill väl bara upmärksamma mig så att jag inte råkar få för mig att vingla till precis när hon kommer.
Jag ställer mig tätt intill in väska vid kanten, för att visa att jag hört henne, stackarn.

Varför cyklar hon rakt emot mig? Hon väjer liksom inte. Jag stelnar till lite och ser henne i ögonen. Hon verkar ju inte klok. Hon saktar ner lite men har fortfarande riktingen rakt mot mig. Trots att vägen är tre meter bred.
Till slut, när våra näsor är tätt mot varann och hon fortfarande på cykeln, säger jag
-Vad gör du?
-Men! Du står ju mitt i cykelbanan!
-Mitt i? Det finns ju massor av plats? Mitt i världen, mitt i livet kanske. Men mitt i cykelbanan? Finns det ens en sån plats?