1.1 Angående hur lyxproblem är det som verkligen räknas

Larverna är tillbaka så jag är försiktig. Det blev som ett märke som efter brännässlor men Aloe Veran gjorde verkligen susen. Idag ska det bli varmt med storm.

Igår pratade jag med Maräng. Det var härligt. Jag saknar henne. Jag hade nästan glömt hur viktigt det är att prata om sånt som jag tagit för givet förut. Förutom kärlekar, jobb och skvaller, så pratade vi om skönhetsprodukter som är trendiga i Sverige respektive här. Det var kul. Töntigt, men det kändes som att det tog ner mig på jorden lite. Det gick upp för mig att jag inte har samma koll här som jag haft hemma, eftersom jag inte ens tänkt på det. Det har bara varit naturligt att veta. Som med melodifestivalen. Det är inget jag följer eller medvetet kollar upp. Det är bara sånt man vetat och sen utbytt kommentarer om. Gemensamma, självklara åsikter, som man tagit förgivet och som ger en trygghet och en sammanhållning på ett så lätt och töntigt sätt. En snabb kommentar, sen snackar man om nåt viktigare. Men de små snabba kommentarerna stärker bandet mellan oss innan vi går vidare.

Jag har inte det här.
Det är skillnaden.

Jag bygger fortfarande de banden, fast nu med humor. En liten glimt i ögat och sen kan man öppna sig lite mer. Om man inte gör det, så blir allt man säger så allvarligt, och i längden nästan lite obehagligt. Tänk om man visste att allt man säger togs på allvar. Då skulle man ju vara tyst innan man kände alla som lyssnade. Och hur skulle man då lära känna varann?
Om man inte hade skvaller om tv-program man inte bryr sig om, om chefer som irriterade en lite, om städprodukter, böcker, skönhetsartiklar man provat... Om man inte kunde slänga ur sig ett uttryck från en film och se hur det med bara några ord förklarar var man står... Då skulle ju alla konversationer vara som uppsatser, och hur skulle man lista sina referenser?