Ofta

orkar jag inte ens påpeka att jag är lite bättre än andra. Jag låter de babbla på med sina självsäkra men felaktiga argument. När jag väntat för länge och suttit tyst, så är det liksom försent att säga att jag vet bättre och att de har fel. För de har backat upp det med hela sin person och det skulle i så fall innebära att jag dömer dem. Vilket jag naturligtvis gör men inte vill visa. Sånt snackar jag ju med Stefan om.

När tjejerna kommenterar att jag är äldre än de, tänker jag bara:
"Så fel de har. Jag är ju lika gammal som dem och lite till. Det är ju dem som saknar några år."

Men det kan jag inte säga till dem så att de förstår. Inte förrän de också är trettitvå.