Varm

Det var så vackert. Men mörkt. Jag bestämde mig för att gå den långa vägen hem. Runt hela skogen. Det betydde att jag fick vända först och gå tillbaka till festen.
Det brinner. Det är vackert. En lång blond kille får en låga över sig och lyckas släcka den. Han ler.
Men det brinner fortfarande innanför hans tröja. På ryggen. Han ber mig hjälpa honom. Jag tänker på en brandfilt. Jag vet inte hur jag ska göra. Försöker släcka med mina händer. Lägger honom ner. Glöden sprider sig. Inåt. Han glöder inifrån. Hans ansikte glöder och är transparent. Jag ser eld genom hans hud.
Jag vågar inte röra honom för jag tror att jag ska ha sönder honom. Att hans ansikte ska knastra sönder under mina händer.

Jag tänker att jag kan brinna. Dö. Om jag dör här i Australien, kommer någon att göra min makeup? Var kommer jag att begravas? Kommer min kille att kunna åka till Sverige? Vilket obehagligt sätt för honom att träffa mina vänner. Och för min familj att träffa honom. Han gillar inte mycket smink. Vem kommer bestämma hur jag ska se ut när jag begravs? Jag vill inte ge folk en sista bild av mig som de inte gillar.
Vaken och kramad.
Elden var vacker.