Halvvägs

Jag har liksom klarat av den delen som tar emot mig på andra sidan jorden. Men allt det här jag lämnar efter mig - vilket jävla kaos. Ju mer panik jag får över hur mycket det är att fixa och hur jobbigt det är att flytta desto mer övertygad blir jag om att jga fattat rätt beslut. Om det är jobbigt nu så blir det ju inte lättare om några år. Och anledningen till att det är jobbigt är ju för att jag fastnat. jag behöver helt enkelt det här. JAG BEHÖVER DET. Det som får mig att fortsätta kämpa mot minsta motståndets lag och mot alla mina impulser är just det. Det känns som att jag jag håller på att rädda mitt eget liv. Och jag är mitt i det.