Hungrig? Ät mig!

En dålig dag ser jag ju mig själv som en sån krydda som ligger ovanpå maten. Piffar upp men sen tar man bort den när det är dags att äta.

Men sen kan jag vara en annan sorts krydda. En känsla. Istället för en cl eller ett gram så använder man en skvätt eller en nypa
Det är precis vad jag är!

Vill jag vara köttbiten? Nej.
Jag kommer i alla fall aldrig att vara grillkryddan. Tack och lov!
En del vill vara sleven som rör om i maten.

Var inte vattenglaset. Det där som alla vill ha men ingen vill betala för. Ständigt bli tagen för given.

Nu vet jag. Jag är en riktigt mäktig chokladbit. Alla ser fram emot den men sen blev det för jobbigt innan man kom halvvägs. Aldrig mer betäller man, men drömmer om den i tid och otid.
Och så ångrar man sig hela livet att man lämnade den, men så minns man hur jobbigt det faktiskt var...