Svartsjuka funkar bara åt ett håll

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag kan inte lita på en svartsjuk man.
Det är intressant att han tror att han kan göra mig svartsjuk och tro att jag hugger på samma saker som han hade gjort.
För det första är alla hans vänner lika underhållande som träbitar. Jag känner inget som helst hot av någon av dem eller någon som de skulle kunna komma släpandes på.
För det andra tror jag att han siktar för högt.
Jag menar. Han trodde ju att han kunde göra mig lycklig!?

Ett poäng till honom som lyckats ta sig ut och genom ölkrusen berätta för tio pers att det nu är slut.
Jag har tappat räkningen men vet att jag är en vinnare.