Jag tror inte han vet vad kärlek är

och

Min oro visade sig befogad

Den som älskat kan ej glömma

Den som glömt ej älskat har

Den som älskade och glömde

visste ej vad kärlek var

Ett samtal i natten. Jag hör DIREKT när hans psyke vänder. Det är oftast alkoholen som öppnar den dörren.

-Du har redan gått vidare. Glömt mig. Du säger att du minns men det gör du inte.

-Nu förstår jag inte. Tala inte om för mig hur jag känner, är du snäll.

-Du minns inget av mig.

-Jag minns allt.

-Precis som du minns alla tidigare killar också? Hur de var att ligga med.

-Eh...

-Ja det gör du. Du har sagt samma sak till allihop. Att de var bäst, skönast. Att du älskade dem.

-Vad har dem med oss att göra?

-Förlåt. Jag håller på. Jag har lite slaggprodukter kvar bara som jag behöver bli av med. Det kommer snart att gå över. Snart mår jag bättre.

-Det är inte ok att du utnyttjar mig till det. Att du försöker få mig att få dåligt samvete för att du inte kan lämpa över din skit på mig.

-Men du kan ju ligga där och minnas alla dina ex och hur de var i sängen och drömma om dem. Det är ju flera hundra, det kommer ta lång tid.

-Vad du sårar mig nu.

-Jag känner mig inte speciell.

-Det är mig du sårar när du säger sånt här.

-Förlåt. Men det är ju sant ju. Jag är en av dem som fick vara med dig i några månader. En i mängden bara, som du släppte in i ditt jävla hjärta.

-Nu håller du på att spåra ur och gå för långt. Jag vill lägga på.

Så avslutas det, i vanlig ordning, med att han vill ha sista ordet och säger något elakt för att sen slänga på luren. Och några minuter senare skicka ett sms.

Mycket riktigt:

"Jag känner mig inte speciell. Alla har ju varit där"

Jag svarar:

"Vem fan tror du att du är!? Du kan lika gärna kalla mig hora eller fitta. Det är lika elakt"

Han skriver då så här:

"Idag tipsade jag om en kille till ett jobb. Jag ångrade mig direkt. Jag kom på en sak. Han har nämligen legat med tungan mellan dina blygdläppar. Låtit den leka omkring. Och din tunga har vandrat längs hans styva kuk. Pussat hans pung. Svalt hans saft. Det är inte ok att tipsa om den killen i fortsättingen. God natt"

Jag svarade:

"Fy fan vad äcklig du är. Jag ska ta hand om "mitt jävla hjärta nu". Du kanske inte känner dig speciell, men det visar bara att du inte litar på mig eller mina känslor för dig. Jag känner mig speciell för alltid. Jag är den som du varit elakast mot. Jag kan inte lita på de snälla saker du säger eller att du bryr dig om mitt bästa, när du plötsligt kan trycka ner mig och mosa mina känslor. Jag är en slampa vars kärlek du inte minns eller förtjänar."

"En slampa för att jag älskat förut. Jag älskar för att jag har ett stort hjärta. Jag kan inte styra hur du känner men du ska aldrig få mig att må dåligt för att jag är jag. Det visar hur lite värd jag är för dig när du tycker att det är ok för dig att kasta över din "slagg" på mig. Du kunde lika gärna slagit mig på käften."

"Vem fan tror du att jag är? Hur kan du inte känna dig speciell? Du är ju en idiot om du blev kär i nån du egentligen föraktar."

Sen stängde jag av luren och i morse väntade det här:

"Håller med"

och:

"Men håll med om att det där med blygdläpparna är särskilt smarrigt...? Och speciell, det är nånting jag alltid kommer att känna mig."

Undrar vad det är som händer egentligen?

Hatar han mig?

Bryr jag mig?

Hur många killar tror han att jag haft egentligen? Och spelar det någon roll?

Kan jag nånsin lita på något snällt igen? Av någon?

Vad är det hos mig som får honom så arg?

Kommer jag någonsin bli lycklig?

Är det något fel på mig?

Hur ska jag bemöta det här?

Kommer han att be om ursäkt? Nej.

Ska jag prata med honom? Berätta hur många killar jag haft och tala om för honom att det är han som är en slampa?

Ska jag tänka på mig själv?

Hur gör man då?