Doris: Hej!
Olof: Hej!
Doris: Hur är läget? Var har vi setts?
Olof: Hemma hos mig, väl?
Doris: Ja just det. Jag kände inte igen dig.
Olof: Nej jag förstår. Du kom med han som slagit upp dig.
Doris: Ja just det det. Det var kul. Tack igen.
lördag 28 juni 2008
Han borde alltid vara hund
Etiketter:
Jag älskar att skratta,
Konversation
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar