lördag 3 maj 2008

Stefan

är rätt enkel men ibland blir han missförstådd. Ett bra tag har jag funderat på att ge honom ett eget rum, men det blir så konstigt. Allt är ju hans, allt är ju han. Nu har han i alla fall fått ett eget rum i sig själv. Här öppnar man dörren dit.

Välkommen, ta en karamell.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det känns lite konstigt, men tack i alla fall.