Just nu (det har hållt på i några dar) mår jag så dåligt att jag inte vet om jag bara ska koncentrera mig på vem jag är eller om jag helt enkelt ska glömma bort vem jag är och börja om.
Jag drömmer att jag träffar alla mina ex och deras nya fruar och deras små nya barn.
Just nu (alltså just nu) är jag tvingad att ta ställning till de sms som han skickar. Det kan tyckas oskyldigt att skriva ett sms med orden: "hoppas du mår bra"
Men det är en man som jag älskat, hatat, pratat med, brutit med, slagits med, älskat med. Ibland var han min bästa vän och andra dagar fick han mig att ge upp livet.
När vi bröt sa jag till er: Det här är inte slutet. Det finns inget slut i det här. Han kommer att höra av sig om en vecka, om två månader, om ett år. Nu har det gått ett år och det är dags för honom att låtsas att han aldrig hotat mig till livet, aldrig önskat mig olycka.
Den dörren öppnar han genom att fortsätta skriva att han "hoppas att jag mår bra".
Hoppas det då.
Vad spelar det för roll vad han hoppas?
Det enda han ger mig idag är magont och någonting att ta ställning till.
Att inte svara? Att svara som en vanlig tjej eller att be honom att inte höra av sig mer?
Vad jag än gör så får det konsekvenser. Jag behöver analysera det här. Jag behöver ta ställning.
Hur håller han sig kvar för att han kan?
Jag har ständigt en snara runt min strupe och om jag handlar fel byts den ut mot en kniv.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar