torsdag 30 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Angående att hålla sig flytande genom vågor av okontrollerad ilska, lyxproblem, kärleken till skrattet och musiken, och funderingar kring huruvida det är insidan som räknas. Varsågod att läsa, skriva och simma vidare.
4 kommentarer:
äh, om de är så nyfikna - sälj Jesus Suffering Fuck till dem! jag älskar affärer som gör alla nöjda. han får ännu en sak att vara martyr över (ååååhhhh GUUUUD, hon SÅLDE mig) och de får ett helvete att bli av med fanskapet och du slipper fler frågor.
Nu började alla hjul att snurra.
Martyr. Affär. Gud. Helvete. Frågor.
Jag älskar när andra använder mina uttryck. Det är kärlek.
Jesus Suffering Fuck är inte mitt uttryck från början, utan Billys, och i förlängningen inte ens hans. Men här är det mitt. Och nu är det ditt...
mm, Jesus Suffering Fuck är ett riktigt bra uttryck. det sammanfattar martyrskapet, hur synd de tycker om sig själva men också vilka patetiska skitar de är i andras ögon. jag kallar mitt ex för Gollum. men JSF skulle också vara passande eftersom det är så fruktansvärt synd om honom. stackars jävel; misshandlad av sin mor, baktalad av sina barns mor och den enda som kämpar för sin borderline-son mot hela socialtjänsten. halleluja, inte konstigt grabben blev hjärnskadad med såna gener! synd att jag slösade flera månader i onödan på detta jävla case. men jag skyller på temporär omdömeslöshet.
varje kväll doppar jag mina fötter i kokande knäck för att påminna mig om att inte göra om samma misstag igen. det funkar bra, strumporna blir så skönt knastriga och det luktar karamell i trappen.
Jesus Suffering Fuck är mest en svordom. En med mycket djup i. Alla känslor i ett smärtsamt uttryck.
Hellre knäck mellan tårna än någon annanstans.
Skicka en kommentar