Min svans

består av två små tjejer i tioårsåldern som avgudar mig.
De fyller två viktiga funktioner:
1. De stillar mitt ego med sina utbrott av: Du är så cool! Du är så rolig! Jag vill alltid vara med dig!
2. Deras värld smittar av sig så att jag tror att jag själv är tio och mina vuxenproblem blir små.

Kanske behöver jag umgås mer med folk i min egen ålder, men hur gör man slut men små söta tjejer som pillar en i håret, och som skrattar så att det kittlas i ryggraden?