tisdag 28 augusti 2007

Jaja. Liggeran har inte startat än

för er som undrar.
Jag kan inte träffa någon utan att få dåligt samvete.
Om han höjer mig till skyarna utan vidare, så dissar jag hans omdöme. Lätt som en plätt att träffa någon som tycker att jag är den underbaraste tjejen han träffat någonsin. Det finns en jävla massa män därute som inte träffat annat än sladder.
Sen finns det svin, som ändå vet hur man uppskattar livets goda.

Se till hans vänner.
Har han inga så är det inte särskilt svårt att bli den viktigaste personen i hans liv. Men är det lycka?

Har han fina vänner, men är ett svin själv? Vad betyder det? Att han egentligen är god? Att det tar tid att lära känna honom? Att han är ett svin, men jobbar på det?

Om han har en massa bra och underbara vänner så vill jag vara med. Då har han omdöme. Han kan få ha sina vänner för sig själv om han vill. Men jag vill veta att de finns där. Jag kan inte vara allt.

Som min vän SuzanaBanana säger: Du måste sluta ta ansvar för vuxna mäns känslor.
Det klart. Jag älskar att bli uppvaktad, att känna mig omtyckt, att känna mig sexig.
Men kan de inte bara ta för sig? Måste JAG göra något tillbaka?

JAG ÄR INTE REDO. JAG HAR INTE GRUBBLAT KLART.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Du kan alltid få en ros av mig, och det enda du behöver göra är att ta emot den:-)

Anna sa...

Hela min halla är full av rosor. Tusen tack för blommorna, chokladen och middagarna! DET ÄR INTE ATT TA FÖR SIG. DET ÄR TVÄRTOM.
Ryktet måste ha spritt sig att jag sitter här och är singel...