Heja Assistancekåren!

Nej men då satt man så här, på flådiga Scandic Motel med sönderbränd näsa.
Vad jag gör här?
Jo, min bil (min mammas bil) blev sjuk någonstans i de värmländska skogarna och började ryka och skvätta olja upp över rutan. Första tanken som slog mig var "TA SKYDD! BILEN KOMMER ATT SPRÄNGAS!" Jag kastade mig ut i det höga gräset, som rev skönt på mina myggbitna ben.
Sen kom jag på att jag inte är Bruce Willis och att jag borde ta och lugna ner mig. Det var bara att ta och leta upp sin lilla varningstriangel och släpa bort den på stora vägen. "Jag håller den högt, så de inte mejar ner mig." Jag satte mig på en handduk i ormgräset och brände näsan av mig. I bilen kunde man ju inte sitta. Folk körde som idioter, utan minsta respekt för min misär. En sak till, bara. Jag bestämde mig för att resa i bikiniöverdel och trosor, eftersom det var så varmt. Jag är faktiskt lite förvånad över att inte fler stannade och frågade om jag behövde hjälp. De kanske ser sånt hela tiden här ute i landet?

-Assistancekåren, det är Maria.
-Hej Maria. Jag vill att du hjälper mig. Jag klarar mig inte utan dig.
-Vad har hänt?
-Bilen dog.
-Var är du?
-Eh. I värmland?
-Jaha... Vet du var?
-Nora?
-Vad har du för registreringsnummer?
-Det är min mammas bil.
-Vet du vad hon har för försäkring?
-Nej. Är det nödvändigt att dra in henne i det här? Hon har så svaga nerver. (Eg "Hon hatar mig redan") Ja ja. Jag ringer tillbaka.

20 minuter senare i gassande solsken.

-Det var Niclas från bärgningskåren här. Du behöver bärgning?
-Ja. Gud vad glad jag är att du ringer.
-Haha!
-Säger alla så?
-Jadå.
-Fint. Kom gärna och hämta mig.
-Vi måste nog reda ut var du är för någonstans först.
-Eh. Riksväg 50, finns det en sån?
-Jaha. Var då, närmare bestämt?
-På väg mot Örebro.
-Från...?
-Filipstad. Typ.
-Har du passerat Hellefors och Nora?
-Ja. Jag har precis svängt av en väg och nu är jag på en annan. Typ en kilometer från avfarten. Väg 50, kan det stämma?
-Vart hör du hemma?
-I Stockholm (såklart)
-Ja. Försäkringen täcker ju bärgning till närmsta verkstad, dvs i Örebro. Och sen brukar den täcka billigaste resväg hem.
-Men sen måste jag hämta bilen i Örebro!?
-Ja. Försäkringen täcker nog billigaste resväg tillbaka till verkstaden också.
-Vad fan...
-Vi ser vad vi kan göra. Jag är snart hos dig.
-Tusen tack!

"Borde man inte öppna motorhuven när det ryker sådär?" Sagt och gjort. Bilen spottade och fräste på mig när jag öppnade huven. Det luktade fan. "Dumma bil".

-Vad fint du har satt upp varningstriangeln! Bra gjort.
-Tack. Och tack för att du är här!

Niclas körde mig till verkstaden, som öppnar först imorgon bitti, och sen erbjöd han sig att köra mig till ett hotell. Fan eller att jag tänker sitta och åka tåg fram och tillbaka. Jag hatar tåg. Imorgon kör min pappa förbi Örebro. Om bilen inte går att laga under dagen så hänger jag på honom. Smart!

Nu måste jag ha en kall öl. Sen ska jag jobba hela natten. Och bada. Jag bad om ett rum med badkar. Det hade de på det här flådiga hotellet. Det och trafik och McDonalds.
-Det blir rum 444.
-Perfekt. Det kommer jag att komma ihåg! Blev det nåt badkar?
-Jadå.
-Det blir bra för mig. Tack!

Jag funderade ett tag på att göra en helt egen blogg om mitt äventyr i Örebro, men jag ångrade mig. Jag tror folk börjar tröttna på mig och alla mina bloggar.