Flotta Lottas dag

Vi var snyggast utan att det gav någon utdelning. Vad det nu ska betyda. Jag skiter i om det är hiphop-klubb. Jag ska ha klänning på mig i alla fall.
Flotta Lotta:
-Ta ett varv, vet jag. Kolla in honom jag pratade om.
-Nä. Jag törs inte gå själv. Om jag gör det så kommer folk tro att jag är prostituerad. Utan dricka, utan väska och utan sällskap.
-JA!

En underbar kväll fylld med trevliga människor som jag var otrevlig mot.

-Vilka breda axlar du har. Hur kommer det sig?
-Jag ser ut så här.
-Ja men, vad tränar du?
-Ingenting. Jag bara ser ut som en oxe ändå.
-Varför vill du vara så svår?
-Jag är inte svår.
-Men svara på frågan då. Jag är ju intresserad.
-Jag har ju svarat. Jag ser ut så här bara. Jag hörde inte att det var en komplimang. Jag hörde bara att jag var bred.
-Säg tack då.
-Tack (bögjävel).

Eftersom jag vägrar erkänna att de snyggaste skorna är döden mot fötterna så envisas jag med att ha dem på mig. Till sist var jag tvungen att dra fram en barstol och luta mig mot. Jag satt alltså mellan baren och dansgolvet, fristående från allt.
-Oj. Förlåt att jag råkade knuffa till dig. Det var verkligen inte meningen.
-Du, det gör inget. Jag sitter ju mitt i vägen!
-Ja, det gör du kanske. Men du ser väldigt söt ut där du sitter.
-Bra.

I taxin hem friade föraren till mig.
-Jag är sjukt hungrig. Finns det någonting som är öppet?
-Ja. Mc Donalds på vägen.
-Bra. Jag måste smita in där först. Vill du ha något? Kaffe?
-Te?
-Te? Eh? Har de det på Mc Donalds?
-Jag dricker inte kaffe. Jag kan gärna ta en jos.
-Ok. Kommer snart.
-Jag stänger av taxametern.
-Tack!

4 minuter senare

-Varsågod.
-Tack. Det var snällt. Jag måste säga att du är väldigt snäll.
-Javisst.
-Du verkar väldigt glad och positiv och social. Jag ser sånt.
-Ja, det är jag. Men även om man är social så kan man vilja slippa prata ibland.
-Ja. Det är som i taxiyrket. Man måste känna av vad kunden vill.

Vi pratar på om jobb och om stan.

-Du är verkligen en trevlig människa. En av de trevligaste jag haft i bilen.
-Du har inte kört taxi så länge va?
-En och en halv månad.
-Mm. Men du, Vahid, var kommer du ifrån?
-Gissa.
-Nej. Jag kan inte gissa. "Vahid" hjälper mig inte alls. Jag kan inte.
-Afghanistan.
-Afghanistan!? Trodde du att jag skulle gissa på det? Haha!
-Haha! Nej.

Sen berättade han att att han kunde snacka fem språk och en massa annat som han ville att jag skulle veta.

-Jaha. Här bor jag. Tack för en trevlig resa. Hej då.
-Ja. Alltså, det känns lite konstigt. Men får jag ge dig mitt nummer?
-Eh?
-Man vet aldrig. Om du behöver taxi eller så. (Han skriver på en liten lapp)
-Skriv "Vahid från Afghanistan". Hej då!
-Hej då!

Sen åt jag min hamburgare och somnade i fåtöljen. Jag kröp ner i sängen bredvid Thomas mitt i natten. Trots att han inte hade dammsugit.
Vaknade med tjockångest och ett hat mot nattklubbar.
Annars mår jag strålande.