Jag: Herregud!
Dad: Yes?
måndag 20 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Angående att hålla sig flytande genom vågor av okontrollerad ilska, lyxproblem, kärleken till skrattet och musiken, och funderingar kring huruvida det är insidan som räknas. Varsågod att läsa, skriva och simma vidare.
Inlägg
Bloggarkiv
I'll be nicer when you're smarter
Eeva Rules
Vi har inget skydd mot kärleken
inget skydd mot livet,
inget skydd mot döden,
inget skydd.
Så skyddslösa är vi.
Det ligger nästan något
storslaget i det.
inget skydd mot livet,
inget skydd mot döden,
inget skydd.
Så skyddslösa är vi.
Det ligger nästan något
storslaget i det.
Etiketter
- Mina sämsta sidor (152)
- Grabbsnack (139)
- Angående hur viktigt det är med musik (118)
- Skriv tills alla bokstäver är slut (109)
- Lyxproblem (106)
- I love everybody - except you pinheads (95)
- Är det insidan som räknas? (94)
- Min val i livet (87)
- Fler bilder än ord (86)
- Konversation (84)
- världens bästa råd (82)
- Jesus Suffering Fuck (79)
- Grubbel (75)
- Leva (75)
- Världens roligaste tjej (74)
- Jag älskar att skratta (46)
- Okontrollerad ilska (45)
- Stefan (39)
- Tjejsnack (38)
- Horoskop (25)
- Drömmar (24)
- Jennifers rum (24)
- Fulslag (22)
- Cooler than jesus (21)
- Ett glas rött (18)
- Flotta Lottas rum (14)
- Mammas rum (11)
- dagens dikt (11)
- Pappas rum (10)
- Glass (5)
- Det är inte samma (2)
- Handgjord (2)
- Ullas rum (1)
Min blogg är dum, den är ju ingenting. Men vad gör det om hundra år, när allting kommer kring?
Månen frågade mig
- Varför gråter du?
Jag svarade:
- Vad skulle du ha gjort om himlen lämnat dig?
- Varför gråter du?
Jag svarade:
- Vad skulle du ha gjort om himlen lämnat dig?
1 kommentar:
när min pappa har ätit en stor middag brukar han säga "nu kan jag slå ihjäl tio turkar som inte har ätit på en månad".
han är ju som bekant rumän. och den som kan sin historia fattar ju på en gång hur politiskt korrekt hans uttalande faktiskt är.
när jag var liten (och hjärnan mjuk) så blev jag arg på honom eftersom jag inte tyckte att det var något att skryta om; de hade ju inte ätit på en hel månad så det kunde väl inte vara så svårt att slå ihjäl dem.
kul. sån är han. sån är jag. morsan skakar bara på huvudet; och sån är hon. när allting är på den goda sidan så har vi rätt kul. det är synd att det inte funkar mer än pyttesmå perioder.
som sagt; mina föräldrar kan vara de mest tokroliga typer man nånsin träffat. vid de tillfällena glöder deras hus av varm hemtrevlighet och alla är välkomna.
Skicka en kommentar