måndag 13 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Angående att hålla sig flytande genom vågor av okontrollerad ilska, lyxproblem, kärleken till skrattet och musiken, och funderingar kring huruvida det är insidan som räknas. Varsågod att läsa, skriva och simma vidare.
2 kommentarer:
Så patetiskt. När jag verkligen trodde att en människa faktiskt inte kunde sjunka lägre alt göra sämre reklam för sig förundras jag än en gång. Och jag undrar om det i själva verket är jag som är trist helt enkelt...
Vi är alla tristare än Linda. Och tur är väl det.
Skicka en kommentar