En tung dörr står nu på vid gavel

Min stora kärlek är inte längre min stora kärlek.
Jag får inte ens minnas honom som min stora kärlek.
Många år är nu färgade av hans svek.

Nu har jag lärt mig att älska.
Jag hade en usel lärare och jag vet inte ens vad det är jag lärt mig.

-Är du ledsen?
-Du måste vara skitförbannad!
Inte fan vet jag. Alla roller har blivit omkastade och jag står i mitten och famlar.
-Snarare förvirrad. Jag har tappat bort mig själv. Slutat lita på mig själv.
Det är som att mitt liv de senaste åren är en stor bluff. Jag försöker få ihop det så att det inte är detsamma som att JAG är en stor bluff.

Så här dum är jag:
Det som jag trodde var ett stort hjärta var egentligen bara ett hål. Där kröp jag in och fyllde tomrummet och trodde därför att jag såg kärlek i hans bröst.
Men det var ju min egen kärlek jag såg.
Ju mindre kärlek jag fick desto mer gav jag.
Pumpa pumpa pumpa ut kärlek så att inte hålet skulle bli så stort.

--------------------------------------------------------------------------------

Jag lärde mig att älska för att älskas.
Jag lärde mig att älska en missbrukare, trots att jag alltid fick komma i andra hand.
Jag lärde mig att komma i andra hand eftersom kriget aldrig var värt att vinna.
Jag lärde mig att krig inte löser någonting så det är lika bra att hålla allt inom sig.
Jag lärde mig att hålla allt inom mig eftersom det var genant att visa sig svag.
Jag lärde mig att vara svag eftersom jag förväxlade det med att vara stark.
Jag lärde mig att vara stark när jag borde visat mig svag.
Jag lärde mig att vara svag så att han fick vara stark.
Jag lärde mig att jag hade fel eftersom han alltid hade rätt.
Jag lärde mig att det som är rätt i andras förhållanden inte gick att jämföra med vårt.
Jag lärde mig att vårt förhållande var baserat på kärlek utan frågor.
Jag lärde mig att frågor var detsamma som att bli lämnad.
Jag lärde mig att inte få undra var han var i flera dagar.
Jag lärde mig att pengar var en lyx som jag fick ägna mig åt ensam.
Jag lärde mig att vara ensam och känna mig ensam.
Jag lärde mig att allt som händer mig är mitt eget fel.
Jag lärde mig att eftersom han inte var svartsjuk så borde jag lita på honom.
Jag lärde mig att lita på hans ord och inte på mina känslor.
Jag lärde mig att ord till mig betydde allt, men ord till andra inte betydde något alls.
Jag lärde mig att det han gjorde med andra bara var en lek.
Jag lärde mig att älska och bara älska älska älska.
Jag lärde mig att vända ut-och-in på mig själv för hans skull.
Jag lärde mig att älska honom för hans skull.
Jag lärde mig att älska honom trots att han älskade med andra.

Och ännu värre:
Jag lärde honom att missbruka mig.
Jag lärde mig att älskas av honom.

Jag KAN älska. Men kan jag älskas?1

--------------------------------------------------------------------------------

1: Har jag missuppfattat hela lektionen? Var det egentligen en lektion i att lära sig hata? Det är jag inte intresserad av.

--------------------------------------------------------------------------------

Här kommer ett alternativ till det här inlägget, tillägnat alla som inte kan eller vill ta del av det ovanstående:

– Vet du varför norrmännen får olja i ögonen varje gång de steker fisk?
– Nej
– I kokboken står att man skall hälla olja i pannan.