En tom bar i ett regnigt Örebro

Såhär ser det ut om man bränner sig utanför Örebro (man ska tydligen trycka till lite lätt med fingret för att fatta om man bränt sig eller inte, så det har jag gjort här på bilden):


Det ska inte se ut så.




Vaknar klockan sju och ringer till verkstan.
-Hej. Hur går det?
-Inte bra.

SMS: Nu bor jag på hotell i Örebro.

Flotta Lotta: Du är en sjuk, mycket sjuk människa.

Ekovich: Örebro minsann! Där är det tjusigt värre!

Missade naturligtvis frukosten eftersom det finns noll information på det här stället.

-Är det möjligt att få en kopp kaffe? Jag vet att jag är sen...

-Det går bra. Du kan ta bröd och ägg här också.

-Tack.

Flotta Lotta: Hoppas det löser sig med bilskrället så du kan återkomma till huvudstaden snart! Ring när du du jobbat klart, om du vill leka.

SMS: Tydligen är det ett stort haveri. Det kan ta veckor och kosta mig min mamma. (Ekovich: Bra, då slipper du henne) Min pappa är på väg genom Örebro så förmodligen åker jag med honom. Jobbat hela natten. Hatar exet och hans nya över en kopp kaffe och ett ägg nu. Kram, baby!

Flotta Lotta: Lilla katt. Jag är också sur på samma som du.

SMS: De ligger minsann och knullar och är nykära och här sitter man med ett kallt ägg och en sur morsa.

Ekovich: Låter ändå ganska fint. Din mamma måste vara glad att din pappa kommer till undsättning...

SMS: Överlycklig. Hon frågade inte en gång ur jag mådde. Sen slängde hon luren i örat på mig. Hon är verkligen toppen!

Ekovich: Min mamma sa när det tog slut sist, att det antagligen inte var meningen att jag skulle ha någon man för att jag är så svår och elak. Häpp!

SMS: Det är nog meningen att vi ska lida helvetets alla kval och att våra morsor ska brinna i helvetets eldar. Bara på kul.

Ekovich: Faktiskt. Det bästa är att de inte har en aning om hur de är. De blir varse när det brinner som bäst!

SMS: Jag fick lite lust att gråta.

Ekovich: Gråt en skvätt i foajén så kanske de bjuder på något? Kram!

SMS: Ja...

Flotta Lotta: Gråt bara gråt. Och flottare hotell får man ju leta efter!

Jag saknar Niclas... Han fanns minsann där när det kärvade.