är han som jobbar på den den äkta skivaffären här i stan.
-Nämen! Miss, vilket fint besök.
säger han när jag kliver in. Alltid.
-Javisst, förstår du. Vad ska jag ha för musik?
Här lever Thomas ut och hittar alltid rätt.
-Kaffet är slut, men var det din sambos dotter som du hade med dig förut?
-Nä. Min brors. Jag är inte sambo.
-Va? Har grabbarna ingen smak?
-Nej.
-Jag har min egen teori, men...
-Jaså?
-Äh. Du vet ju vad du vill ha. De blir väl rädda.
-Det ska de ha. Jag är livsfarlig. De som inte är rädda är dumma.
-Det kan jag tänka mig. Men det är rätt. Du ska inte nöja dig med nåt annat än det bästa.
-Det kan du lita på. Vi ses!
-Kom snart tillbaka.
-Deklart. Hej då!
-Hej då fröken!
fredag 31 augusti 2007
En som heter Thomas på riktigt
Etiketter:
Grabbsnack,
Konversation,
Leva
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
är det Multi Kulti?
och förresten är doris och stefan bra. ville bara säga det. just nu är Blommaland lite rörigt. något saknas men varje gång jag nästan lyckas få tag i kanten av det så försvinner det och jag finner mig själv i avsaknad av ingenting - jag har allt jag kan önska mig. vad fasen är det då?!
en känsla av att ha gråtit i flera timmar. du vet, som man gjorde när man var liten. ögonen var svullna en hel eftermiddag. samma känsla nu. men jag har inte gråtit. det vet jag ju.
Skicka en kommentar