Jag vill understryka att jag älskar den här texten, precis som vanligt. Och rösten...
Var inte rädd för mej,
jag är så rädd för dej,
jag går på glödande kol.
Lyckan kommer, lyckan går.
Dom säger tiden läker sår.
Jag släcker lampor,
jag öppnar fönster,
letar efter mönster.
Jag kommer aldrig,
jag kommer aldrig, kommer,
kommer aldrig komma hem.
Flyktsoda, ta mej i hand,
sätt mej i brand,
fyktsoda ta mej iland
sätt mej i brand ibland ibland ibland
var inte rädd för mej
jag är så rädd för dej
sluta fråga hur jag mår
precis som vanligt
men jag försöker ändå fast jag har öppna sår
jag slickar pärlor
jag äter människor
stjärnor gnistrar ner i ett hål
jag kommer aldrig, jag kommer aldrig
kommer aldrig komma hem
Flyktsoda, ta mej i hand,
sätt mej i brand,
flyktsoda ta mej iland
sätt mej i brand ibland ibland ibland
måndag 16 juli 2007
Thåström och Eldkvarn
Etiketter: Angående hur viktigt det är med musik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar