När ska det ske?

Folk skiljer sig, tar livet av sig, gråter, bråkar.
Jag är ofattbart trött.
När ska det brista? Jag har liksom gett upp hoppet på att det kommer att bli bra bara automatiskt. Så nu väntar jag istället på att det bara ska brista.

Då grälar de med varandra. Folk grälar med dem de tycker bäst om. Det får mig att le så jag blöder.
Trots allt får jag saker att fungera. Jag går till jobbet. Jag tar hand om dem jag tycker om. Jag muntrar upp dem om de är ledsna. Jag lägger mitt eget åt sidan. Jag bryr mig om.
Jag älskar ihjäl mig.