Mardröm

Han och jag under vattnet.
Vi gungar sakta med vattnets rörelser.
Blågrönt ljus.
Våra munnar sitter ihop, och vi andas varandras luft.
Jag andas in när han andas ut.
Han andas in när jag andas ut.

Plötsligt sliter något tag i honom och han rycks loss från mig och vattnet fylls av blod så att jag inte kan se honom längre.
Den ljusröda, salta vätskan fyller mina lungor.
Några ögonblicks dödsångest.
Vaken.


Jag har snott alla ord utom namnet. Katarina själv