Jag önskar att jag kunde åka tunnelbana jämt

Det gnisslar så skönt. Och så är man hela tiden på väg till nya äventyr. Man lämnar det gamla bakom sig och beger sig ut i världen. Jag gillar att det skumpar och att man får en hel soffa för sig själv.

Jag läste en fullkomligt absurd insändare i tidningen härom dagen. Nån människa som sitter hemma och stör sig på sina medmänniskor som inte kan visa "lite hyfs" och se en i ögonen när man möter varandra på trottoaren. Nån jävla skitskalle som blir förbannad över att man beter sig "svenskt" och inte möter blicken eller rent av småpratar med sina medpassagerare på tunnelbanan.

Va? Komma här och försöka uppfostra mig genom att be mig möta hans blick! Vad vet du om mig?
Här går jag fullt upptagen med sina egna tankar.
Kämpar med rädslan att jag kanske inte orkar ta sig hem.
Grubblar över det där telefonsamtalet och att jag kanske var för hård mot honom.
Är så hungrig att jag ser i kors.
Är redo att slita skinnet av mig för att jag använt sina sista krafter till att vara trevlig mot den där sista kunden för dagen.

Och så ska jag få dåligt samvete för att jag inte möter din blick!? Vem fan tror du att du är!!??

Jag kanske går och tänker på sånt som vi människor behöver tänka på för att ta oss igenom och bearbeta dagarna.
Den där jobbiga bouppteckningen.
En krånglig skilsmässa.
Ett tufft beslut man måste fatta angående avlivning av familjens hund, som alltid varit som en familjemedlem.

Och så är Självgode Gladskiten ute och går, med sin tomma jävla skalle och blir uppgiven för att jag inte kopplar på den förbannade vårandan och ler mot honom!
Jag har i alla fall respekt att låta andra människor vara. Här sköter man sitt eget liv, tar tag i saker, och så ska jag dessutom ansvara för att du får en trevlig promenad!!??? Sköt du ditt och låt mig och alla andra vara i fred annars ska jag hoppa på ditt huvud och köra upp rosévinet i ditt trånga arsle.