Halt! Här får ingen passera
här kommer ingen förbi
Kommer aldrig över nån mera så gå är du snäll om ditt liv är kärt
Över taggtråden såg jag min livskamrat
Susanne stå och gestikulera
Jag har gått här i tjugo år snart men med en K-pist är det svårt att diskutera
Jag gick långsamt hemåt hemåt den kvällen
Skulle jag få se henne igen?
Hjärnan värkte hjärtat värkte
Skulle jag bli hel igen?
En dag så stod så stod den bara där
en mur mellan mej och den jag hade kär
Vi bor två kvarter ifrån varann men en grå prick är det enda jag ser av Susanne
Vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
Alla vackra rosor är våta
av blodet från ert heliga korståg
Jag ska aldrig förlåta det som hände vid muren
Jag har tänkt jävligt mycket, mycket på att fly
Jag vill se hennes kropp
jag vill smeka hennes hyhöra hennes stämma
vara henne nära
Jag ska viska i hennes öra
Vi skulle få leva här...
Ja jag vet, jag vet precis hur
jag flyger över eran mur
Å jag vet, å jag vet jag vet precis hur
I'll be the acid spy
Jag gör vad jag vill
Jag vet precis hur...
Vi skulle få leva här...
söndag 22 juli 2007
Ebba Grön
Etiketter: Angående hur viktigt det är med musik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar