http://www.youtube.com/watch?v=hcC6qOWHIPU
Jag går nerför Hamnsgatan. Kommer fram till NK. Mina svarta lågskor låter mot den gråa trottoaren.
Chick-e-chack. Chick-e-chack. Chick-e-chack. Chick-e-chack.
Titta där! Där går ju en flicka. Hennes häck den vickar.
Su-tsu-sade. Su-tsu-sade. Su-tsu-sade. Su-tsu-sade
-Hej!
Dig känner jag igen. Vad i helvete gör du här? Säg till mig om jag är till besvär.
Kommer ner på Normmalmstorg. Där står en massa knarkare. Inte de som är riktigt råa, bara lite haschpundare. Sen kommer polispiketen.
Packet-i-piketen. Packet-i-piketen. Packet-i-piketen. Packet-i-piketen.
-Hej på dig gamle vän. Har du knarkat nu igen? Du kanske har räddat ditt liv. Men inte på nån längre tid.
Jag kommer ner till Standvägen. Där träffar jag en gammal vän. Som jobbar från åtta till fem. Vilket jävla slit han har.
Åtta-till fem. Fem-till-åtta. Åtta-till-fem. Fem-till-åtta.
-Hej på dig din gamle räv. Har du krökat nu igen? Du kanske har räddat ditt liv. Men inte på nån längre tid.
torsdag 26 juli 2007
Docenterna
Etiketter: Angående hur viktigt det är med musik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar