Jag måste lära mig något nytt!
Som när jag tog körkort. När jag kört tre gånger tyckte jag att det gick riktigt bra. Jag försökte övertyga min körlärare att jag kör så bra att vi lika gärna kunde dra till Köpenhamn. Han tyckte inte som jag. Då frågade jag om jag fick köra över en liten hundvalp. Det gick bra, sa han. Men vi nöjde oss med att glassa runt kvarteret.
Det var en fruktansvärd lycka att köra bil. Att lära sig nåt. En helt ny och skyddad värld öppnade sig. Det här märkte jag redan efter de första 190 minuter jag befunnit mig i denna frihet.
Men mest sitter jag här i pyjamas och är ledsen. Ledsen för att jag inte ens kan lita på mig själv längre. Jag gör inga förnuftiga val. Och så tänker jag på hur det vore att börja knarka. Och sen vill jag dö. Eller det ville jag redan från början. Knarka vill jag bara göra en gång. Tror det är ett skönt sätt att slockna på. En redig jävel sen är det över.
Äh fy fan vad deppigt.
torsdag 21 juni 2007
Då måste jag gå ut
Etiketter: Grubbel, Lyxproblem, Mina sämsta sidor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
att knarka löser inga problem. tro mig. det är en jävla avtändning som heter duga. dvs. har du inte problem innan så får du. kan jag garanterad lova dig utan att ljuga alls....kram på dig. du kan kosta på dig att ta emot den eller hur. härinne är vi rädda om varann, inte för varann.......svara gärna.....puss
Tusen tack för värmen i dina ord!
Skicka en kommentar