torsdag 29 september 2005

De pratar om sina barn. De pratar om varandra. De pratar skit.

Det är avkopplande att lyssna på när folk pratar med varandra om saker de håller kärt.

Jag älskar att lyssna lite på när mina kollegor har fikapaus. Man hör dem prata helt avslappnat med varandra, de som känt varann i många år. De följer upp hur de haft det sen sist. Hur det går hemma. Hur det går på träningen, på kören, med huset... Det är så gulligt att höra dem dela med sig av sånt som de tycker att vi andra ska få veta. Härligt att höra vad folk blir upprörda över. Vad folk tycker om. Vad de använder sin tid till.
Skönt att höra att det händer saker i andras liv. Att det inte spelar så stor roll att jag bara degar i soffan med fulslag och flagnat nagellack på mina tår.

Skönt att höra att alla inte alls är lika.
Att jag är jag och det är det ingen som bryr sig om.
Skönt.
Vi har alla vårt eget.
Skönt, då får jag vara ifred.

1 kommentar:

Anonym sa...

det är därför man tycker det är så skönt att höra nattkollegorna prata ute i TV-rummet...jag tänkte inte på det förrän jag läste detta inlägg; det är för att man får vara ifred för deras strålkastare - de har vänt utfrågningslamporna mot varandra.

tryggheten ligger också i att de mycket väl skulle kunna vända den mot mig för jag är accepterad. äntligen. jag vill vara accepterad men lämnad ifred. man är inte ifred som mobbad. då rör sig tankarna ständigt runt det pariaskap man upplever. men som accepterad och lämnad ifred är livet tryggt.