lördag 20 augusti 2005

Eeva Kilpi

Den dagen du börjar sakna mig
-och tänka sig,

det är jag säker på att du kommer att göra,
pojken min, älsklingen, mormors egen gullevän -
när du blir ledsen,
titta då på en blomma,
vilken som helst, den närmaste:
ett humleblomster, en renfana, ett grässtrå,
ett litet blänk vid vägkanten.
Där står jag och ler,
ser dig i ögonen och tröstar dig.
Vi ska inte sörja för mycket.
Vi ska vara på något så när gott humör.
Vi ska leva den stund vi kan
och ta den som den kommer.
Det enda man egentligen kan här i livet
är att göra en annan glad.
Man kan låta bli att bryta en blomma.
Man kan låta bli att fälla ett träd.
Man kan låta bli att döda.
Man kan låta bli att slå.
Man kan inte låta bli att vara sorgsen ibland.

Inga kommentarer: