Jag är bäst

Det är riktigt jobbigt.
Det var lättare att känna sig sämst. Att vara bäst är riktigt svårt att förstå, men jag är faktiskt bäst.
Jag har gjort alla rätt och skött mig klanderfritt. Ändå gick det åt helvete. Det gör mig förvirrad och det gör ont. Jag grubblar över vad jag kunde gjort för att förhindra att åsamka mig själv så stor skada.Så kommer jag ihåg att jag gjort alla rätt. Jag vände ut och in på mig själv i desperata försök att ställa allt till rätta. Vilken nytta gjorde det? "Ingen alls" har jag kommit fram till.

Men så tänkte jag ett varv till och känner ändå att jag fan gjorde alla rätt.
Jag behöll mig själv även när jag var som mest förvirrad.
Jag gav kärlek trots att jag var tom.
Jag försökte förstå fast min hjärna var full.
Jag behöll mig själv. Jag blev inte bitter, jag blev ledsen.

Att vara ledsen är inte farligt. Det är jobbigt, men inte farligt.
Det är bara känslor.
Jag är fortfarande jag. Kärlek är självgenererande. Den jag gav bort gjorde mig stark.
Jag är jag.